Sorgens dag!
Jag hade just sönder min "fake mini lava lamp" som jag hade på mitt skrivbord. Den brukade lysa upp min gråa vardag med sitt glimmande ljus. Tyvärr så är inte det fallet längre. Jag skulle rätta till sladden och råkade dra lavalampan över skrivbordskanten. Den föll som en pendel och slog i hårddisken till min dator som är under skrivbordet. Den lilla glasspiralen inuti lampan som har en vätska i sig brast och vätskan läckte ut. Morr!!!

Farväl min enda mulitkolorerade ljuspunkt i vardagstristessen.

Min sköna tvättomat

Idag så upptäckte jag att min tvättomat har stängt för renovering och kommer att vara stängd i två veckor. Jag fick surt gå vidare med min tunga IKEA-kasse fylld med smutstvätt till en laundromat ytterligare två kvarter längre bort.

Under min promenad i snöslasket kom på att tänka på hur lite saker och ting har förändrats i mitt liv. Här är jag i New York och det är lördagkväll. Vad gör jag? Jo, jag tvättar för det är knappt några som tvättar på en lördagskväll efter klockan sju. Jag fick en flashback till det glada 90-talet då jag var student i Uppsala och bodde i Flogsta, ett studentghetto. Det fanns alldeles för få tvättmaskiner i tvättstugan för antalet studenter i studentboendet. Tvättmaskiner var hett eftertraktade. Jag brukade offra mina lördagsmorgnar och gå upp innan klockan sju för att tvätta. Snabbspola framåt 20 år och jag gör fortfarande samma sak. Det enda som har ändrats är klockslaget.

Snow Ma'm

Såg den här snökvinnan på 8e Avenyn på väg hem från jobbet idag.

Olugn kväll 2

Igår blev det en vild kväll igen i New York. Jag träffade min tyska kompis M på Pio Pio klockan sju. Pio Pio är en peruansk restaurang i Hell's Kitchen. Det var dags för Ms stora födelsedagsfest. Han ville äta middag på just den restaurangen för maten är så god. Jag kan intyga att maten var riklig och supergod. Dessutom så hade stället en killer sangria. Vi blev riktigt runda under fötterna innan middagen var över.

En del av oss fortsatte till Posh för lite mer firande. Transan Mimi Imfurst uppträdde och hade en Drag Race inspirerad tävling som hon kallade lip sync for your life. Vi lyckades få upp M på scenen. Han såg skräckslagen ut på scenen, men lyckades ändå lip synca någorlunda till en låt från musikalen Grease. Tyvärr så vann han inte, trots att vi hejade på honom. Jag hängde kvar efter tävlingen och dansade lite, men var tvungen att gå hem vid ett-tiden för jag hade ett affärsmöte på onsdagsmorgonen. No rest for the wicked.

Olugn kväll
Om min lördagskväll var lugn och tråkig så blev min söndagskväll allt annat än det. Det hela började med brunch på VYNL med P och M. Det blev en milkshakesstor frozen rasberry margarita till hamburgaren och sedan en till som efterrätt. Efter brunchen så gick jag och M hem till mig och delade en flaska bubbel. P gick hem för att förbereda middagen åt oss. Jag tyckte det var en utmärkt arbetsfördelning. Han lagade en jättegod lasagne på svamp och kastanjer. Det blev en drink före maten och vin till middagen. Efter middagen så träffade jag min tyska kompis M (en annan M) på Woodys. Vi skulle bara ta en drink då klockan var ganska så mycket, men det slutade med att vi stängde baren. Bartendern hade tråkigt så han fixade massa gratisshots åt oss. Huvvaligen vad jag var seg och bakis på måndagen efter att ha varit igång i tolv timmar.

Jag hade precis blivit människa igår måndag när det var dags att träffa tyska M efter jobbet på g lounge för en fördrink. När alla var samlade så gick vi över till Gascogne, en fransk restaurang och åt middag. Kvällen avslutades i sedvanlig ordning med att vi hamnade på Woodys. Bartendern hade haft en lugn kväll och var av någon anledning småfull. Vi känner henne och hon blev helvild och glad att se oss. Gissa om det blev shots och drinkar igen! Den här gången tog jag det lite lungt och kom hem i god tid. Det är inte så bra att vara bakis på jobbet två dagar i rad.

Ikväll blir det ytterligare en middag, men denna gången på Pio Pio, en peruansk restaurang i Hell's Kitchen. Tyska M firar sin födelsedag i dagarna två. Efterpartyt kommer att hållas på Posh, en av mina favoritbarer i Hells Kitchen. Jag kommer dock att ta det väldigt lungt ikväll. Jag har ett möte med japanska affärsmän på onsdagsförmiddagen klockan halv tio. Jag kan inte dyka upp bakis och spritdoftande då.

Lugn kväll

Idag har jag haft en lugn kväll. New York har en köldknäpp så jag känner inte för att gå ut. Jag känner mest för att krypa ned under mitt duntäcke och slöglo på TV. Jag var uttråkad tidigare på kvällen och knackade på hos grannen som också är ensam då hennes pojkvän är i Kanada och åker skidor. Hon ville dock inte hitta på någonting kul då hon skulle jobba med sin kollektion. Däremot så gav hon mig några havrekakor som hon bakat. Mums! Istället för parta så har jag lagat middag och glott lite på TV. Nu är det dags att gå och lägga sig. Imorgon väntar en ny spännande dag.

Det som göms i snö...
Verkar gömmas under ännu mer snö. Det kom ett par centimeter snö i natt.


Det kom dock inte tillräckligt mycket snö att gömma sopberget på gatan. Får se om sopbilen har plockat upp detta idag i och med snön.

Så har fin var dock järneken jag passerar varje dag på väg till jobbet, riktigt juligt.

Byggare Bob

Vi har plusgrader idag så jag passade på att fixa mitt trasiga fönster när jag kom hem efter jobbet. Det skall visst bli ruggigt kallt till helgen och då är det ju bra att ha hela fönster.

Sprickor i fönsterrutan och nedre listen är bortbänd.

Fick jobba ett bra tag för att lossa fönsterkittet och den gamla rutan. Så här mycket skräp blev det när allt var klart.

Så här fin blev den nya rutan och den nya listen

En seg dag
Det blir nog en ganska så seg dag idag. Jag träffade min kompis M på Therapy efter att han slutat sitt arbetspass på Roosevelt Hostpital. Han behövde äta och Therapy har både mat och sprit. Vi sågs vid halv tolv så det var inte så konstigt att bartendern plötsligt sade att det var "last call for alcohol". Jag hade ingen aning om att Therapy stängde vid två på vardagar. Lika bra det för det. Hade dom haft öppet längre så hade jag nog varit väldans seg idag. Nu blev det i alla fall 5 timmars sömn.

New York 11.10 AM
Jag var ledig i måndags då det var Martin Luther King Day. Arbetsveckan började istället idag på tisdagen med snöblandat regn. Måndagsangst på en tisdag.

Så här trist blir det ibland i New York när vädret är skit. Snacka om gråmurrigt!

New York 4:30 PM

En vintersolnedgång sett från mitt kontor.

Sjukvårdsbyråkrati
Jag har ju gått och blivit gammal och möglig på sistone. Det är inte mycket jag kan göra åt gammal men jag kan åtminstone fixa mögliga biten. Jag fick ett recept från min läkare på en medicin som tar hand om nagelsvampen. Jag hämtade ut receptet i tisdags och lämnade in det på mitt pharmacy. Jag orkade inte vänta på det just då utan tänkte hämta ut det på onsdagskvällen efter jobbet.

Fick stå och vänta ett bra tag innan jag kom fram till kassan på onsdagskvällen och bad om att få min medicin. Tji fick jag! Det var inte klart. Tydligen så måste medicinen godkännas av mitt sjukförsäkringsbolag eller något. Surt, jag hade ju genomgått testning och odling av prover för att få medicinen godkänd. Nu var det tydligen inte så utan jag får vänta i kanske 72 timmar innan jag får ut medicinen. Aja, jag får väl gå dit och fråga igen på fredag. Tur att det bara rör sig om lite möggel och inget livshotande.

Så var det dags igen
För tredje gången på mindre än en månad så har vi haft en snöstorm i New York. Fick vackert sätta på vinterkängorna och pulsa iväg till jobbet. Det är dock väldigt lungt på jobbet. De flesta har beslutat sig för att jobba hemifrån. Bonus är dock att vi får ha jeans på oss på jobbet idag. Skönt att kunna klä sig avslappat på jobbet. Fast jag har dock skjorta och kavaj på mig. Det går ju inte att se ut hur som helst på jobbet.

Det blev inte så himla mycket snö den här gången, bara dryga 2 decimeter.

Gammal och möglig?
Igår så ringde min läkare och meddelade att han fått odlingsresultat från de nagelprov jag lämnat strax innan nyår. Jag har sedan länge haft problem med min ena lilltånagel, som jag tror har varit svampangripen. Jag passade på att lämna nagelprov för odling när jag hade min årskontroll för att dom skulle kontrollera att jag var infekterad innan dom kunde skriva ut medicin.

Jag hade inte väntat mig att läkaren skulle ringa tillbaka med provsvaren så snabbt då han sade att det tog minst en månad att få resultat. Tydligen var det ingen som talat om det för svampen eller möglet. Han sade att labbet hade sett mögelaktig växt i provet redan efter mindre än två veckor. Jag försökte pressa honom på om det var svamp eller mögel, men fick inget klart svar. Tydligen räckte det med lite mögel för att jag skall få medicin utskriven.

Jag vet inte hur odlingsprovet såg ut, men jag hoppas att det inte var fullt så läskigt som denna bild.

Vardagstristess
Igår åkte Herr K hem till Stockholm, vilket var väldigt tråkigt på många sätt. Ett av dom tråkiga sätten är att jag lovat att beach 2010-träningen måste komma igång igen när Herr K åkt. Sagt och gjort, jag släpade iväg mig till gymmet för första gången på nästan en månad. Det kändes superjobbigt att gå i uppförsbacke på löpbandet. Däremot så kändes det inte fullt lika jobbigt att träna "core".

Lyxar till det i min vardag med Hans Kungliga Majestät Kungen. Jag fick kungafamiljen som tepåsar med tillhörande hållare från E i julklapp. Tackar och bockar samt fnissar! Piggar upp sådär lagom i vardagstristessen.

Gott Nytt År!

Min nyårsafton var i sedvanlig ordning fylld med drama. Fast den här gången så stod nog jag för det mesta av dramat. Herr K och jag började nyårsaftonen med lite shopping. Herr K letade efter det perfekta paret grå byxor till kvällens festligheter. Tyvärr så hittade vi inte några sådana. Efter den misslyckade byxshoppingen blev det mat och spritshopping istället. När vi väl skaffat allt för nyårsmiddagen så gick vi hem och vilade.

Vi hade en trevlig middag hemma hos mig bestående av fasan med sockerärter, rostad potatis och mandelsås till huvudrätt. Förrätten var enkel. Vi hade köpt spanska ostar, korv och oliver att mumsa på medans fasanen stektes i ugnen. Efterrätten var lika enkel den med. Det blev banana cream pie från Billy's bakery.

Birdie Nam Nam! Everything is better with bacon.

Dramat började efter middagen. Vi var bjudna på fest hos min kompis D i West Village. När vi väl gjort oss i ordning och var redo att gå så var vi sena och hade bråttom. Så bråttom att jag glömde ta med mig mina nycklar och låste ut mig. Illa! Vad göra? Jo, jag ringde mina grannar som precis hade gått ut på middag i grannskapet. G var snäll och kom över och släppte in mig i trädgården så att jag kunde ha sönder en ruta i min trädgårdsdörr och komma in i min lägenhet den vägen. Jag hade precis haft sönder en ruta i dörren och stuckit in min arm för att öppna låsen på trädgårdsdörren då jag hör min grannes röst innefrån lägenheten. Han hade blivit uttråkad medans han väntade på mig och öppnat min ytterdörr med ett kreditkort.

Jag har skämtat om att en sexåring med kreditkort kan öppna min trädgårdsdörr, men nu visade det sig att min trädgårdsdörr är mer svårforserad än så. Däremot är min ytterdörr ett skämt såvida jag inte låser säkerhetslåset. Hur som helst så fick jag tag på mina nycklar.

När vi kom fram till festen så var den igång för fulla muggar. Vi kände oss inte alls i sync med festen. Vi stog mest där och drack vår champagne och pratade medans alla dansade loss. Dock så såg vi "the ball drop" på TV och hånglade vid tolvslaget vilket är tradition här i USA. Vi var nog lite tråkmånsar som gick hem strax efter tolvslaget. Herr K var trött och jetlaggad och jag kände väl inte för att festa heller efter att ha fixat middag och lekt inbrottstjuv. Vi somnade som två stockar klockan ett på natten. Tråkmånsar!