Best sushi in town
Nåja, i alla fall den bästa sushin i mitt jobbhood. Jag lyxade till det idag och promenerade över till 41a gatan mellan Madison och 5e Avenyn. Det kvarteret kallas Little Japan. Där ligger några japanska minimarketar och matställen därav namnet Little Japan.

Mitt favoritställe heter Mai Sushi och där inhandlade jag dagens lyxsushi till lunch. Jag kan rekommedera stället då sushin är alltid färsk och stället ligger väldigt nära Bryant Park om man skulle känna för att luncha utomhus på sommaren.

Steamy in the steam room...
Jag gick på mitt sedvanliga spinningpass under lunchen idag. Den här gången så behövde jag inte stressa tillbaka till jobbet efter passet då båda mina chefer är borta den här veckan. När katten är borta dansar mössen in i ångbastun. Det har varit uschligt vinterväder idag med snöblandat regn och min hy har krånglat så jag tänkte att lite värme och ånga kan inte skada.

Jag satte mig i en alkov som är precis till vänster om ingången till ångbastun. Det är ett mörkt hörn och man sitter verkligen i skymundan. Där satt jag i godan ro, när jag plötsligt hörde någonting som lät bekant. Till en början så ignorerade jag ljudet och skyllde på min något snuskiga fantasi. Folk kom och gick in i ångbastun, det kunde väl inte vara så... Jorå, vad fick jag se när jag steg upp och skulle gå ut ur ångbastun om inte ett par rejäla stånd. Det var VISST en runksession på gång i ångbastun. Och jag som trodde jag gått med i ett FIIINT gym. Det är tydligen under lunchtid som det roliga händer i ångbastun och det är absolut inget fel på min hörsel eller snuskiga fantasi.

Tandläkarskräck eller höjdskräck?
Varför inte både och? Min nya tandläkare huserar på 69 våningen i Chrysler skrapan. Det krävs två hissar för att ta sig upp till tandläkarmottagningen bara tre våningar från toppen av spiran. Dessutom så är en del av tandläkarstolarna minst sagt strategiskt placerade. Tur att jag inte är höjdrädd.

Jag var hos min tandläkare för att laga två små hål. Tyvärr så visade sig dessa hål ha stora likheter med romerska kalkstensbrott. Hålen var små på ytan, men under ytan så fanns ett jättehålrum. Det är inte ofta man hör en tandläkare säga wow. Min stackars tandläkare fick hålla på och borra och borra i vad som kändes en evighet. Nu är dock hålen lagade. Här följer en liten fotbomb.

Hissarna i Chrysler är orginal art deco. Jag vill ha plafonden. Någon som har en skruvmejsel?

Jag vill ha intarsiapaneler i hela min lägenhet. Det vore superlyxigt. Fast vid närmare eftertanke så skulle det nog bli aningens mörkt. Det är dock väldans snyggt i hissen.

Tandläkarlobbyn har triangelformat fönster. Lite läskigt att stå nära fönstret för den går ganska så lågt ned.

Det känns lite som i en bondfilm att ligga i tandläkarstolen. Man har hela New York för sina fötter och trycker man på fel knapp så åker man ut genom fönstret. Nej, det är inte sant, men det känns lite så.

Utsikten är dock fantastisk!

Brott och straff
Idag blev jag bestulen på gymmet. Jag brukar gå på spinningpass vid lunchtiden på måndagar och onsdagar. Idag hade jag ett möte strax efter spinningpasset. Jag var tvungen att stressa iväg efter passet och just då är givetvis omklädningsrummet superfullt med folk. Jag gör mitt bästa och försöker klä på mig fort i trängseln, men upptäcker att jag saknar en strumpa. Jag inser att killen som hade omklädningsskåpet bredvid måste ha fått mig sig en av mina strumpor när han packade ihop sina saker och drog.

Det var bara att bita i det sura äpplet och rusa iväg till kontoret utan en strumpa på ena foten. Lyckligtvis så märkte ingen på mötet att jag var halvklädd.

Jag kände mig naken och skändad utan min strumpa.

Turligt nog så ligger det en Men's Warehouse affär nära jobbet. Jag sprang över dit och shoppade sex par strumpor för 20 dollar. Dagen var räddad!

I haz socks!

 PS Fast det var nog lite Dressman kvalitet på strumporna. DS

Sista skriket
Jag träffade S för en sista middag och drinkar innan han åker tillbaka till Amsterdam.

Jag var lite tidig till VYNL så jag passade på att ta en öl i baren.

VYNL är en av mina favoritrestauranger i Hell's Kitchen.

Donnie och Marie Osmond övervakade vår middag.

Efter middagen gick vi till Therapy och tog några rasberry cosmopolitans, razzies.

Ute vräkte snön ned. Förhoppningsvis är det säsongens sista snöstorm. 

 

 Snön ligger så fint på trädens grenar. 

Två muntra själar i nattligt söl
Jag träffade min svenska kompis M för en utekväll i fredags. Han bodde på SoHo Grand så vi började kvällen med några Cosmopolitans.

Let the shenanigans begin!

Hotellet har en varm och intim inredning. Det känns nästan inte alls som ett hotel. 

Det pågick en bröllopsfest på hotellet. Här är bruden och tar lite frisk luft. 

Enda bilden från kvällen. Vi hamnade på Flaming Saddles två gånger under kvällens lopp. Fråga mig inte.

Förutom Flaming Saddles så åt vi middag på Elmos. Därefter blev det Boxers i Chelsea, sedan åkte vi till Industry i Hell's Kitchen efterföljt av Flaming Saddles, Boxers och sedan tillbaka till Flaming Saddles innan det blev dags att hälla mig i en taxi hemåt.

Dagen därpå var det St Patrick's Day paraden, men den såg jag inget av för jag låg utslagen i sängen med världens värsta baksmälla. Jag klev inte upp förrens 19:30 då det var dags att träffa min kompis S för middag och drinkar. Det blev dock en mycket lugnare kväll än i fredags. Vi käkade middag på Elmo och sedan så blev det några drinkar på XES innan hemgång. Det var länge sedan jag hade en sådan festhelg och det lär nog dröja ett tag tills nästa gång.

Kultur
Igår var jag kulturell. Jag bor några kvarter från Joyce Theater, en teater som specialiserat sig på dans. Jag har mången gång gått förbi och tänkt att det vore kul att se en föreställning, men det har aldrig blivit av, förrens nu.

Klassisk teatermarkis i New York natten. 

Den danska dansgruppen Danish Dance Theater värmde upp inför öppen ridå. 

Teatern är mycket större än den verkar från utsidan. Jag gillar den moderna inredningen, med lite art deco stuk.

Orsaken till varför jag gick på dansföreställningen. Killen med ljusblå skjorta i bilden är lillebror till min tyska kompis Ms pojkväns svenska kompis. Jag har träffat honom och hans brasilianska pojkvän som också dansar i truppen några gånger under deras tid i New York. Ja, det är en riktig "Jag mötte Lassie".

Hur som helst så gillade jag föreställningen som hette Love Songs och är koreograferad av Tim Rushton. Gruppen dansade modern jazzdans till gamla jazzörhängen och det handlade givetvis om kärlek i alla dess former.

Våååår!
Idag har det ösregnat hela dagen. Det har inte känts ett dugg vårlikt, men våren är på väg. Överallt i New York så skjuter vårblommorna upp.

Jag tog en bild på dessa krokusar på väg till jobbet igår. 

I min trädgård håller tulpanerna på att komma upp. Snart dags att börja vårstäda. 

En helt vanlig söndag

Jag började dagen med en 6.4 km lång löpning längs med Hudson för att botgöra gårdagens Blue Moons på XES. Solen sken och det kändes vårlikt ända tills jag kom till floden. Det var en kall havsvind som blåste. Jag var glad att jag hade långärmade löparkläder. Jag såg nåra killar som sprang i shorts och kortärmat. Dom såg inte direkt lyckliga ut.

Le som en fotomodell, eller inte. Det var rätt kallt ute och jag tror jag var lite för fokuserad på att ta bilden för att le.


Resten av dagen gick åt att fixa min deklaration. Jag åkte ut till Park Slope i Brooklyn där min revisor har sitt kontor. Jag var dock chockad över hur tomt konterat var. Jag var den enda kunden där. Tydligen är söndagen den bästa dagen att deklarera.

Hallå! Vart är alla? Skönt att vara där helt själv. Hela deklarationsprocessen tog bara 30 minuter och resulterade i en trevlig skatteåterbäring. Jag åkte tillbaka till Manhattan glad i hågen.

Full rulle

Det har varit fullt upp för mig den senaste tiden med jobb och besök från Sverige, så bloggen har blivit lidande. Min vän A kom på besök i några dagar. Han kom i onsdags förra veckan och vi började kvällen i sedvanlig ordning på D-bar.

Vi hade en massa att prata om på D-bar. Det blev mer än en drink. 

Kvällen slutade som vanligt på Barracuda. Där var det STD Wednesdays. Högklassig dragunderhållning.

STD står för Showtime with Tina and Dallas. Dom är faktiskt riktigt bra och är inte alltid så lättklädda som i förra bilden. 

Ibland är Tina Burner och Dallas DuBois riktigt classy.

Eller kanske inte så classy när det kommer till kritan. Hur som helst så är dom roliga.