Helgens svettprojekt
Mitt vita solsegel som jag brukar ha uppspänt i min trädgård var allt annat än vitt när jag tog ned det i höstas. Nu i helgen så tvättade jag och blekte seglet. Det var svettigt att skrubba seglet i badkaret, men slutresultatet blev fint.

Så här såg seglet ut i början av tvättproceduren. Inget vidare fräscht. 

Det börjar ta sig efter några timmars blekning i klorin.

Så här strålade vitt blev slutresultatet. Nu kan jag njuta av mina martinis i skugga och slippa skräp i mitt rosevin i sommar. Ah the life in luxury!

Blod, svett och svordomar
Då grannarna har varit superduktiga och byggt en jättefin pergola istället för den som rasade ihop i den stora snöstormen förra hösten, kunde ju inte jag vara sämre. Mitt säkerhetsgaller framför fönstret har sett superrisigt ut efter att jag målade om dörren. I helgen tog jag tag i saken och målade om gallret.

Jag hade förberett det hela genom att såga bort det gamla rostiga låset förra helgen och öppnat upp gallret, samt borstat bort så mycket rost jag kunnat.

Så här såg det ut när jag börjat måla på rostskyddsfärgen. Det är en otrolig skillnad.

Det tog mig tre timmar att smeta på rostskyddsfärgen. Så här såg det ut när det var klart. Dock är inte slutgiltiga färgen grå. 

 Nästa dag så målade jag ytlagret. Jag valde svart för att det ser klassiskt snyggt ut till min mörkgröna dörr. Den kommande helgens projekt är att få upp solseglet. Det måste dock först skrubbas rent och blekas.

Diet schmiet!
Igår så träffade jag min kompis M efter jobbet för ett BQC möte (Bitter Queens Club). Det blev bara han och jag för den tredje medlemmen i klubben, J, låg hemma på sängen, käkade middag och tittade på TV. Vi träffades på Boxers för lite drinkar innan vi gick vidare till Bare Burgers och käkade middag.

Bare Burger är en ny liten burgeria i Chelsea, som specialiserat sig på vällagade ekologiska burgare med kvalitetsingredienser. Det är inte direkt Donken-stuket på stället.

Restaurangen är rustikt inredd med plankväggar och torkade växter. Dock är restaurangen inte så stor. Den var fullsatt när vi kom dit så vi fick vänta i några minuter innan vi fick bord. Vi passade på att kolla på menyn utanför restaurangen och bestämma oss för vad vi ville äta.

Givetvis blev det en burgare var. Min karriär som matfotograf går inget vidare för burgaren ser mindre ut än vad den var. Dessutom var den supergod. Vi delade på en stor korg med pommes till våra burgare. Pommesarna var krispiga och kom med tre dippsåser som var smarriga. Jsom var något av det godaste jag ätit. Där gick min diet åt skogen, men det var det värt.

Stället heter som sagt Bare Burger vilket låter precis som "bear" dvs björn. Dekoren har ett kitschigt björntema namnet till ära.

Kvällen avslutades där den började nämligen på Boxers. Vad vi inte visste var att stället hade 2 års jubileum. Det var gratis öl och frusna drinkar efter klockan nio på kvällen. Det blev en billig kväll. Tjoho!

Helgens projekt
Mina grannar har jobbat i flera veckor med att bygga en snygg pergola med bänkar efter att den förra dog vinterstormsdöden förra hösten. Jag kände att jag inte kan vara sämre och har nu tagit tag i ett projekt jag gått och retat mig på. Jag har säkerhetsgaller utanpå mitt fönster som behöver målas om.

Det ser jättefult ut nu när jag målat om min dörr. Problemet har varit att gallret har varit låst med ett hänglås som jag inte har haft nyckel till. Jag var tvungen att såga upp låset. Det var för trångt för att nå låset med bultsax så det var bara att såga på i 40 minuter för att få av låset. Typiskt av mig att välja och göra det när det var som varmast. Jag svettades som en liten gris där jag stod och sågade.

Tillslut fick jag upp låset och gallret. Det syns att inget har blivit gjort på gallret i minst tio år. Rostigt värre! Det var bara att börja borsta av allt rost. Usch vilket skitjobb. Färg- och rostflagor flög omkring och klibbade fast på min svettiga hud. Det kändes som ett riktigt karlakarlsjobb. Vad passar väl då bättre än att ta en öl till jobbet.

 En härligt kall öl att trösta mig med medans jag jobbade. Nästa helg blir det till att måla.

Vi skulle klara vad som helst, 
vi skulle aldrig säga nej
Jag har inte bloggat så mycket på sistone. Det har varit en rätt omvälvande vår. Året började med att det var jag och Herr K mot världen. Vi skulle trotsa oddsen och få vårat långdistansförhållande att fungera. Så trodde åtminstone jag. Nu blev det inte så. Allt rasade samman på mindre än en vecka. Plötsligt var jag ensam mot världen. Jag kunde inte erbjuda det Herr K ville ha och det fanns inte så mycket mer att göra än att konstatera att det var över.

Jag klandrar inte Herr K. Jag förstår hans argument och hans känslor, men samtidigt så känner jag mig besviken och ibland lite bitter. Jag fick aldrig vara med i beslutsprocessen utan jag fick veta allt när det hela var över. Det är nog det som svider mest. Att inte få vara delaktig utan att bli utstängd. Fast livet går vidare och allt som sker av en anledning. Vad anledningen är vet jag inte ännu. Tills dess så finns det alltid "breakup" låtar.


Kelly Clarkson är en hejare på att skriva "breakup" sånger, men just nu går den här låten av Gotye i en version av Glee het på min YouTube.

Ibland blir det inte som man planerat

Jag är i sorg. För det här:

 blev istället det här:

Jag hade sett fram emot en god middag ikväll på Cookshop som är en trevlig restaurang i Chelsea med en bekant. Tyvärr så har det varit flygkaos här på USAs ostkust idag så Ts plan blev inställt och han fick flyga en omväg till New York. Det blev helt enkelt för sent att äta middag tillsammans när han anländer. Den smaskiga restaurangmiddagen blev istället träning och en tallrik med tonfisksallad. Förhoppningsvis så blir det en trevlig middag en annan gång.

Far och flyg - Louisville Kentucky
Jag flög ned till Louisville i Kentucky i torsdags. Min kompis R mötte mig. Vi körde hem till henne och där möttes jag av en trevlig syn.

Louisville goes Swedish.

Fredagen gick åt till att vila upp mig och kolhydratsladda. Det blev dock inte Krispy Cremes utan det blev Subway till lunch och pasta från en italiensk pizzeria till middag. Det blev inget nattsudd för mig på fredagen för den halvmara jag skulle springa gick av stapeln halv åtta på lördagsmorgonen. Det blev tidigt upp.

Så här lycklig ser jag ut efter att ha sprungit halvmaran och kommit i mål på tiden 1:59:16. Den kalla gratisöl som jag håller i fick man efter målgång. Det är ju viktigt med vätskersättning.

Senare på kvällen så skulle vi ut och fira. Det blev lite uppskjutet då det kom världens åskstorm med stora hagel. Haglet låg kvar i rabatterna hela kvällen. Det blev vuxenfirande. Vi gick och åt middag på en irländsk pub. Vi var hemma redan vid halv elva. Vuxenpoäng med råge!

Söndagen gick åt att smälta in i suburben. Vinka till grannar och allt sådant där trams. Vi gick och handlade blommor och grönsaker på en plantskola. Resten av dagen gick åt att anlägga både grönsaksland och blomsterrabatt. Jag fick känna mig macho och gräva en massa. Jag blev en äkta redneck dvs jag fick lite för mycket sol i nacken under grävandet. Nacken blev röd och fin nästa dag. Senare på kvällen så var det grillning och lite rosa bubbelvin. Helt assimilerade är vi ju tydligen inte.

På måndag var det bara att bita i det sura äpplet och åka till det stora äpplet och stundade vardag. Jag saknar redan det långsamma tempot i Louisville, men bara lite.