Låt den rätte komma in
I fredags var det dags för lite kultur. Jag och min kompis R, vars spinningpass jag går på gick och såg filmen Låt den rätte komma in på Tribeca Film Festival. Vi hade en tokhysterisk taxiresa för att hinna i tid till filmen. Jag hade den briljanta ideen att förbeställa sushi åt oss på den lokala sushibaren medans vi dushade efter spinningpasset. Vad jag inte räknade med var att den sushibaren gav oss fel påse med mat. Jag kollade innehållet i påsen i taxin och turlig nog hade vi inte hunnit rulla många meter innan vi var tvungen att stoppa taxin och hoppa ut och gå tillbaka till restaurangen och få den riktiga påsen med mat.

Hur som helst så kom vi i tid och fick bra platser. Filmen var överraskande bra. Jag är alltid lite rädd när en bra bok blir gjord till film att filmen skall vara dålig. Dessutom så var det ju en svensk film och kvaliteen på svenska filmer kan vara skakig. Filmen var dock genomgående bra och fick till och med pris, Founders Award for Best Narrative Feature. Jag tror att det var bra att John Ajvide Lindqvist som skrivit boken skrev manuset. Gå och se den när den kommer till en bio nära dig.

An Indecent Proposal
Det händer skumma saker även i de finaste områdena i Manhattan. Jag var på väg hem från ett networkevenemang igår kväll vid nio när två tjejer i en fin bil stoppade mig på Park Avenue. Först trodde jag att de kört vilse och ville fråga efter vägen. Jag insåg dock snabbt att det var frågan om någonting helt annat. Tjejerna var troligtvis call girls på jakt efter nya kunder. De gav mig sina visitkort. Jag är ganska så säker på att massage är nog inte det enda som står på menyn. Affärerna verkar gå bra i alla fall om man ser till bilen de körde. Det var en sprillans ny BMW SUV. Only in New York...

Oh no they didn't!
Svenska Dagbladet har ibland lite märkliga New York tips. Jag brukar dock inte bry mig om dessa så länge Svenskan inte tipsar om mina ställen. Ärligt talat så tror jag inte de flesta av SvDs läsare är intresserade av barer med bästa open bar (gratis sprit) och raggningspotential.

Nu lyckades de dock komma ruggigt nära i en guide till lunchställen. De flesta av lunchställena var restauranger som är turistiga eller som jag aldrig hört talas om. Allvarligt talat, vem orkar ge sig ut till Astoria i Queens för att äta lunch.

Två av ställena var dock ställen jag går till som FIKA, det enda svenska fiket i New York samt VYNL. VYNL är min favoritrestaurang med kitschig inredning och billig och god mat. Nu var det dock så att guiden i Svenskan gav adressen till en av restaurangerna som ligger på Upper East Side. Dit har jag aldrig varit. De finns andra filialer närmare mig. Jag tänker dock inte berätta var. Jag vill ju inte ha dessa ställen nedlusade med svenska turister.

1:59:57
Det är tiden det tog mig att springa en halvmarathon i Louisville i Kentucky i lördags. Själva loppet började tidigt på morgonen. Startskottet gick vid halv åtta i ett kyligt och duggregnigt Louisville. Dock så slutade det regna och det blev varmare allt medans loppet pågick. Själva loppet gick genom victorianska villaområden med blommande träd, genom naturparker och avslutades i downtown Louisville. En av överraskningarna var att loppet gick genom Churchill Downs som är själva kapplöpningsbanan där Kentucky Derby hålls. När jag sprang igenom så höll jockeyna på att värma upp hästarna för dagens lopp.

Min kropp höll ihop under hela loppet även om det mot slutet gjorde rätt ont i benen. Det kändes dock väldigt skönt att komma i mål och att ha klarat av en halvmara. Efter loppet så gick jag och R och käkade på Sue's Paradise Cafe, vilket är en väldigt cool och kitschig restaurang. Maten gick inte av för hackor heller. Jag åt en Bourbon Ball French Toast dvs fattiga riddare med bourbon-chokladsås, jordgubbar och vispad grädde. Det var den ultimata kaloriåterhämtningen efter loppet.

Road trip
Ikväll skall jag iväg på en road trip. Jag och min kompis R skall åka till Louisville i Kentucky. Det är Kentucky Derby där, dvs hästkapplöpningar. Vi skall dock inte delta i själva hästkapplöpningar utan vi skall skall springa halvmarathon. Nåja, jag skall springa för R drog sig ur i sista stund. Det skall dock bli kul att komma bort från kära New York en helg.

Det jobbiga är dock att vi måste köra 13 timmar för att komma fram och jag har en middag med jobbet som jag måste gå på ikväll innan vi startar. Vi lär rulla in i Louisville tidigt på fredagsmorgonen. Tjoho!!! Jag får rapportera hur det gick med löperiet när jag åter igen är tillbaka i New York efter helgen.

Var köper indier sina skor?
En sak jag alltid undrar över är var indiska män köper sina skor. Jag brukar sitta och tänka på detta när jag åker tunnelbana till och från jobbet. De flesta indier är propert klädda enligt amerikansk businessklädkod. Om än lite för mycket beige och brunt för min smak. Hur som helst så är de propert och korrekt klädda förutom skorna. Var hittar de sina fotriktiga skor modell Ecco innan märket poppade upp sig. De måste finnas affärer ute någonstans i förorterna till New York som säljer dessa 80-tals skor billigt. För jag har då inte sett denna typen av fulpjuck någon annastans på Manhattan än på indiers fötter. Själv föredrar jag diskreta svarta finskor till mina kostymer och färglada sneakers (helst Puma) på min fritid.

Marathonshopping
I lördags agerade jag packåsna åt min fd kollega L som var på besök i New York från Sverige. Vi har inte setts på 6 år, men allt var sig likt. Förutom två barn från hennes sida och att jag numera officiellt kommit ut. Vi tillbringade en intensiv dag med att shoppa från tio på morgonen till klockan sju på kvällen utan att stöta på Il Papa (påven) som var i New York över helgen. Jag lyckades dock undvika att spendera en massa pengar då jag försöker spara till min semester. Sverige är ju numera ett dyrland för oss som får betalt i dollar. Jag var dock glad att hjälpa till med att bära alla kassar. Många blev det.

Jag insisterade på en rejäl brunch för att vila våra trötta fötter. Att bruncha är en kulturinstitution här i New York. Jag drog med L till Essex på Essex Street i Lower East Side. Maten där är billig och god och man får gratis mimosa med maten. (Big time bonus!) Dock fick vi vänta rätt länge på bord då restaurangen är populär hos New York hipsterungdomar. Lyckligtvis fanns det sittplats vid baren och vi satt där och pimplade mimosas tills vi fick bord. När vi väl fick bord så var vi redan lite runda under fötterna. Tur att vi fick lite mat i oss så att vi inte var helt kalas när vi gick ut ur restaurangen.

Jag var helt slut i fötterna när jag kom hem efter att ha sagt hej då till L. Jag tillbringade resten av kvällen med att slappa framför TVn. Boring, men jag orkade bara inte gå ut.