L.A. Lifestyle

Gårdagskvällen avslutades med middag ute på terassen. Vi åt grillade fläskotletter, fransk potatis sallad och drack iskallt rosevin. I den ljumma californiska natten. Allt medans syrsorna chirpade i buskarna. Vi var rejält trötta så vi kom i säng tidigt.

Idag så vaknade jag vid åtta och beslöt mig för att springa lite innan det blev för varmt. Trots att det var på morgonen så var jag rejält svettig och uttorkad när jag kom tillbaka till huset. Efter lite brunch bestående av äggröra så tyckte mitt ex att vi skulle åka och gymma. Det var bara att haka på för efter gymmet så utlovades det L.A.s bästa fish tacos på Tacos Baja. 

Stället såg inte mycket ut för världen. Det var ganska så skabbigt och var mer ett ruckel än en snabbmatsrestaurang. Det var väl lite si och så med personalens engelska, men vi lyckades beställa vår mat. Det var det godaste tacos jag har ätit i mitt liv med precis lagom blanding av kryddstark hetta och milda smaker. Jag slukade snabbt mina tre tacos. Mums! 

Dagen kommer snart att fortsätta med att vi skall gå och dricka lite bira på någon bar. Dom har beer blast Sundays här då ölen är extra billig. Det skall bli kul att dricka lite öl så här på sena eftermiddagen och motverka dagens träning. 

Bildtajm!

Jag har löst problemet med att överföra bilder. Mitt ex D hade en miljon sladdar i en låda och en av dem passade min kamera och min kära Mac. Här kommer nu därför lite semesterbilder. 

Detta är utsikten från uteplatsen.

D hade fixat värsta blomsteruppsättningen till min ära. Nåja, räddat den. Hans chef tyckte följande: "It is hideous! I do not want it in the building!"

Molnet i bakgrunden är rök från den stora skogsbranden. 

Berömda Sunset Boulevard. 

Om man tittar riktigt noga uppe i bergen i mitten av bilden så ser man den berömda Hollywood-skylten skymta. 

Sunset Junction i Silverlake området. L.A.s hipsterville. Det är här alla hippa unga människor bor. 

Pinsamt värre

Jag har en stenhård policy att mörka saker och ting för mina ex. Vissa saker behöver inte exkex veta. Ibland fungerar inte den policyn så himla bra. Mitt ex D har haft en hel del papper hemma hos mig efter att han flyttade ut. Jag passade på att ta med en bunt papper när jag flög över till L.A. Jag gav dem till honom idag. 

Det pinsamma inträffade när han gick igenom papprena. Han hittade en leveransfaktura på några katetrar jag beställt (don't ask, because a lady never tells). Han kom till mig med fakturan och frågade om jag beställt katetrar. Jag blev röd som en tomat när jag när jag såg att han triumferande höll i leveransfakturan för katetrarna. Pinigt värre! Fråga mig inte hur den fakturan hade hamnat bland hans papper. 

Semester

Sprang min sedvanliga runda i parken idag. Hett värre. Jag trodde jag skulle dö av värmeslag. Jag har kollat igenom 3 avsnitt av Mad Men, läst klart en bok, käkat lunch och snart skall jag sola lite. Det gäller ju att jobba på brännan när man är på semester. 

Jag vill ladda upp bilder, men saknar sladd att göra det. Hmm, jag får kolla med mitt ex när han kommer hem om det finns möjligheter till att ladda upp bilder på något sätt. Annars får det bli semesterbilder i efterhand. Nu dax för att sätta på mig pyttesmå speedos och sola fläsket lite. 

Trött

Man blir trött av att ha semester. Så här såg min dag ut. 

8.23 Sade adjö till mitt ex som åkte till jobbet. 

8.30 Drack en kopp the.

9.00 Drog på mig träningskläderna och sprang i 30 minuter.

10.00 Duschade och åt frukost.

11.00 Satt ute i trädgården och surfade lite.

13.15 Fixade lunch.

14.00 Kollade jobbmail.

14.30 Läste lite.

15.00 Låg och solade i trädgården samt läste lite till.

15.45 Duschade

16.00 Fikade lite och kollade på 3 episoder av Mad Men

19.00 Diskade.

19.30 D kom hem. 

20.00 Käkade middag och kollade på TV

24.00 Surfar i sängen. 

It should have been me!

Precis den frasen från den gamla hitten från Motown dök upp i mitt huvud igår. Jag fick nämligen reda på att mitt ex D har en ny pojkvän. Det var inte direkt så att D berättade detta utan jag fick reda på det via tekniska omvägar. Jag var kartläsare i bilen på väg hem från flygplatsen och satt med Ds iPhone som GPS, när det mitt i kartläsandet poppade upp ett SMS. Jag förstod av tonen på meddelandet att dom var mer än vänner. Därefter lyckades Js (pojkvännens namn) nästla sig in i konversationen mer än en gång. Det var en märklig språklig "pas de deux" under samtalets gång där vi tassade runt ämnet som katter kring het gröt. Ordet pojkvän användes aldrig. Jag frågade aldrig och D nämde inte några detaljer, men situationen blev ändå kristallklar. 

Jag fick faktiskt träffa honom igår, J alltså. Han sov över hos D. Han är väldigt olik mig till utseendet, vilket gjorde mig lättad. Jag hade nog blivit ganska så ledsen om jag blivit utbytt mot en kopia av mig själv. Istället är förvirrad och fylld av motstridiga känslor. Känslomänniskan inom mig morrar "It should have been me!" medans min mer analytiska sida av hjärnan säger att livet går vidare vare sig jag vill eller inte. "It was just not meant to be" så att säga. Jag borde istället vara glad över att han hittat någon. 

Jag tror att däri ligger en hel del av min känslostorm, det vill säga att han hittat någon ny och gått vidare i livet. Det känns aldrig bra när ens ex hittar en ny före en själv. Nu känner jag mig stagnerad och misslyckad för att jag är singel. Mitt roliga Sex and the City-liv i New York känns gammalt och solkigt. Lite som när solen skiner in i ett ostädat rum och man verkligen ser hur dammigt allting är. 

Fast innerst inne så vet jag att jag är inte solkig eller stagnerad utan jag har en massa bra sidor. Nej, inte min vänsterprofil utan en massa bra egenskaper. Jag är ett kap eller åtminstone ett halvbra kap. Svensken inom mig protesterar mot ordet kap. Nu gäller det bara för mig att "get over it". Situationen är som det är, sörja det som varit och gå vidare. "Life goes on."

Go West!

Likt Pet Shop Boys låten har jag flugit västerut idag. Jag flög till Los Angeles för att hälsa på mitt exkex D. Jag har kommit fram till att jag inte längre gillar att resa, åtminstone inte med flyg. Jag är inte rädd för att flyga utan det är bara stressen att komma med flyget som  jag inte gillar. Ta min senaste flygresa som exempel. 

Jag startade klockan två för att i god tid komma ut till flygplatsen och mitt flyg som gick klockan 16.45. Jag tog E tunnelbanan ut till flygplatsen. Allt gick som smort. Jag var vid flygplatsen klockan 15.00. Jag checkade in elektroniskt och dumpade väskan på mindre än 15 minuter. Därefter började problemen. Det var en evighetslång kö till säkerhetskontrollen. Det tog 30 minuter att komma igenom säkerhetskontrollen. Var det på grund av det var kö till röntgenmaskinerna? Nej, kön berodde på att dom hade bara en kille som kollade biljetter och ID! Bakom killen så fanns det tre metalldetektorer utan kö. Morr! Jag var igenom säkerhetskontrollerna klockan 15.45. Handlade lite att äta och dricka innan flyget. Därefter gick jag till gaten, eller till vad jag trodde var gaten. Men, hej vad man bedrar sig...

Min gate var gate 22B. Jag hittade gate 22 men inte gate 22B. Jag följde skyltningen och kom till en skylt där det stod att det var utgången till skyttelbussen till gate 22B med flera. Tydligen så var alla B gater i terminal 4. Jag var i terminal 3. Det var bara vackert att vänta in bussen och åka över till terminal 4. Bussen gick klockan 16.05 (bordningen började klockan 16.15). Det tog en evinnerlig tid innan vi kom fram till terminal 4. Busschauffören var inte direkt någon fartdåre. Turligt nog så låg gaten precis där bussen släppte av oss. Det tråkiga var att jag hamnade nästan sist i kön in till planet. När jag väl kom ombord så fanns det inte plats för mitt handbagage i bagagehyllan. Jag höll på att bli supersur, men då hade jag tur. Jag var ensam på en rad med tre säten. Min väska fick åka under stolssätet bredvid mig. Resten av flygningen var väldigt odramatisk.