Höstshopping

Passade på att gå en omväg via Home Depot efter jobbet. Hittade lökar till reapris. Köpte hem dessa godingar.

Nu till helgen så skall dom grävas ned i min lilla rabatt. Det är dags för lite trädgårdspyssel med andra ord.

See how the mighty angel has fallen
Jag har flyttat mitt kontor den här veckan. Visserligen bara en våning ned, men det var ändå ett ganska så hårt jobb att gå igenom alla dokument och slänga ut det som inte behövdes.

Så här såg det ut på mitt skrivbord innan flytten.

Så här tomt blev det efter att jag gått igenom alla papper.

En sak som är tråkigt med flytten är att jag blev av med mitt privata kontor med utsikt över Chrysler.



Istället så fick jag flytta in i en cubicle eller work station som dom kallas. Down grade även om det är bara för ett par månader. Därefter väntar ett nytt kontor på mig i en ny skyskrapa.

När luften verkligen går ur en
Jag har varit frånvarande de senaste dagarna då luften verkligen gick ur mig. Jag har jobbat heltid samtidigt som jag håller på att flytta mitt kontor. Dessutom så sprang jag New York marathon i söndags. Det var en pärs. Bara det faktumet att jag var tvungen att stiga upp klockan 4 på morgonen för att ta mig till bussen som skulle ta mig ut till startfältet på Staten Island var jobbigt.

Vädret var perfekt för att springa soligt och kyligt. Det var dock mindre perfekt att sitta och vänta på att få börja springa. Jag kom till startfältet vid Verizano Bridge klockan halv sju. Själva starten gick klockan 9.40. Det blev till att bylta på sig allt jag hade. En timme innan starten så tog jag av mig mina varma kläder och packade ned dom i en påse som jag kunde hämta upp efter målgång. Därefter var det bara att frysa i väntan på start.

New York marathon börjar på Staten Island och går igenom Brooklyn, Queens, Manhattan och Bronx. Själva loppet gick superbra ända tills jag passerat markeringen för halvmaran. Då var jag i Queens. Det var där problemen började. Mina ben började göra ont, eller snarare det var mina knän som började bråka. Till en början så kunde jag inte springa i vare sig uppförsbacke eller nedförsbacke. Mot slutet så kunde jag knappt springa. De sista kilometrarna sprang jag kanske 100 meter i stöten för att sedan gå 100 meter. Jag var väl någonstans runt 26e kilometern som jag dyrt och heligt svor att aldrig springa ett marathon igen. Det var helt enkelt inte kul. Jag fick aldrig den där fantastiska euforin som vissa upplever. Det gjorde bara ont.

Titta jag vann! Vad som inte syns är att jag håller i mig i kravallstaketet bredvid mig som den gubbe jag är. Jag var ganska så slut vid det laget.


Jag måste dock säga att publiken var fantastisk. Väldigt entusiatisk och peppade en för fullt. Tyvärr var jag väl inte riktigt mottaglig för pepp på slutet. Jag ville mest att publiken skulle sluta skrika på mig och stressa mig. Jag kunde helt enkelt inte springa fortare eller över huvudtaget springa på grund av smärtan. Det var dock himla skönt att komma i mål och slippa springa. Jag staplade över mållinjen på 4 timmar 46 minuter och 26 sekunder. Jag hade hoppats på att komma i mål runt 4 timmar, men så blev det inte. Jag måste erkänna att jag är lite besviken över tiden. Jag hade kunnat haft en bättre tid om mina knän hållit hela sträckan.

Så här fin är medaljen jag fick i närbild.

Efteråt så kändes mest jahapp. Jag var totalt blase över att jag faktiskt har sprungit ett marathon. Alla mina vänner som mötte upp mig var superimponerade och jättestolta över mig. Jag var mest bara intresserad av att få en varm dusch och en kall öl. Nu några dagar senare så känner jag fortfarande att jag inte har smält det där med att jag faktiskt sprungit/gått så långt. En sak är dock säker. Aldrig mer ett marathon!

När luften går ur en.

Ibland så går luften ur en bokstavligen. Det har varit en hektisk vecka och nu äntligen har jag fått lite tid över att städa bort min halloweenkostym. Passar också på att vila så mycket som möjligt innan morgondagens marathon.

Fram med stora saxen.

Av den fantastiska kostymen så återstår nu bara skinnet eller snarare en hög slafsiga latexhandskar.

Valelände
Jaha, så gick det som det gick. Republikanerna stormade in i representanthuset med råge. Dock så behåller demokraterna senaten, vilket är bra. Republikanerna kan inte bestämma vad som helst då senaten måste godkänna vad representanthuset beslutar. Det lär bli ganska så lite gjort de närmaste två åren i regeringen.

Dock finns det väl lite ljusglimtar. Dom värsta tossingarna till tepartyfolk förlorade. Dessutom så lär det bli ganska så kul att se hur republikanerna som tillbringat dom senaste två åren med att skrika nej till allt handskas med att faktiskt tvingas göra någonting. Strategin att sitta på rumpan och skrika nej fungerar inte när man är i majoritet. Jag hoppas att dom gör bort sig riktigt mycket under de kommande två åren så att dom åker ut igen 2012.

Halloween

Efter tre dagars hårt slit så var äntligen min utklädnad klar. Det här året så knopade jag ihop en pudelkostym utav runt 150 uppblåsta latexhandskar. Det tog mig en timme att klä på allting, men det blev ganska så lyckat.

Kvällen började med nachos och några drinkar på Woodys. Därefter tog jag tunnelbanan ned till Canal Street och började den långa och trånga väntan på att få gå i paraden. För övrigt så är att gå med i New Yorks halloweenparad en av de hundra saker man skall ha gjort i livet innan man dör. Kostymen var en hit. Jag blev fotograferad till höger och vänster. Jag blev till och med intervjuad av en lokal TV-kanal, CW11.

Jag kommer in runt 50 sekunder i videon. Jag var inte helt pinsam vilket känns skönt. Jag tycker annars att det är lite jobbigt att se mig själv filmad.

Efter paraden så smet jag upp till P och M som bor runt hörnet från paradvägen. Där drack jag en drink medans jag värmde upp mig. Därifrån så gick jag till Boxer där jag fick en flaska vodka av managern för att min kostym var så orginell. Efter Boxer så vankade jag iväg till Barracuda och såg slutet av Sherry Vines show. När hon såg mig komma in så undrade hon vad jag var. Hon gissade först på spermie. Kvällen slutade på XES där det nästan var personalfest med temat vilda västern. Jag kom väl hem runt två och var väl inte helt nykter.

Så här såg kostymen ut efter kvällens äventyr.

Lite trötter och allmänt suddig. Ser mer ut som en ledsen clown än en best in show pudel.

Nedåtgående spiral

I Disneys film Lejonkungen så sjunger dom om livets kretslopp "circle of life". Drag queenen Kiki från duon Kiki & Herb myntade istället begreppet att livet är som en spiral. Det kan vara en uppåtgående spiral eller det kan vara en nedåtgående spiral.

Just nu känns det som om mitt liv är en nedåtgående spiral vad gäller jobbet. Fick via omvägar (tänk vad internet är bra) reda på något som mina kollegor "glömt" att berätta för mig i två månader. Det är som otrohet i förhållanden. Den som är utsatt för det är alltid den siste att veta. Jag har diskuterat detta med en kompis som är bra på förhandlingar. Enligt honom så är jag typ rövknullad. Tänker dock inte ta detta liggandes på mage som en snäll passiv kille. Jag blir rövknullad på min fritid. Jag har inget behov att bli rövknullad på jobbet också.

Som moset på tårtan så fick jag dessutom idag reda på att vi skall flytta. Nej, inte flytta till ett nytt kontor som har varit planen utan vi som är på 33 våningen skall flytta ned till 32 våningen. Den våningen jag är på är uthyrd till en spansktalande TV-kanal som flyttar in 1 december. Dom springer redan runt och inreder. Problemet är bara att det inte finns plats för oss alla på 32 våningen. Folk pratar redan om att jobba hemma tills vi flyttar igen till nya kontoret varthän det nu må ligga och när det nu händer. Jo tjenare, jag bor i en liten etta och har inte ens ett skrivbord! Inte direkt ideala omständigheter för att jobba hemma. Fast som jag känner det nu så bryr jag mig inte direkt. Not my problem.