Personlighetsskillnader

Jag gillar som sagt inte att åka berg- och dalbana. När vi var i Dorney Park så lät jag mig övertalas att åka den största berg- och jävla-dalbanan i nöjesparken. Jag gnydde som en hundvalp när tåget åkte upp för den 70 meter höga backen. Fasen vad jag ångrade mig när vagnen störtade nedför och jag kände mig nästan tyngdlös. Det var mina tre värsta minuter på länge.

Här är bildbeviset. Den enda som ser verkligen lidande ut är jag.

Annat var det i spökhusen. Jag var den som var modigast och fick gå först. Jag blev skrämd några gånger, men "spökena" fick jobba stenhårt. Annat var det med några av mina andra vänner. Dom var skräckslagna. En av mina vänner sprang ut ur en av spöklabyrinterna. Gissa vem!

Det syns ganska så tydligt vem som gillade spökhusen och vilka som skrajsna.

Road trip

I söndags gjorde jag en roadtrip med några kompisar. Vi hade hyrt en bil och styrde kosan mot Pennsylvania. Här kommer några bilder.

Vårt första mål var Cracker Barrel. Det är en restaurangkedja som serverar soul food.

Infödingarna verkade inte vara så hungriga av deras kroppsform att döma.

Vi mumsade i oss pannkakor, ägg och bacon. Ingen ville dock äta upp all grits. Det smakar som sågspån utrört i vatten enligt en av mina vänner. En ganska så bra beskrivning enligt mig.

Vårt andra resmål var Mazezilla, en jättestor labyrint i ett majsfält. Vi fick åka traktor till labyrinten. Hey! Hey! Hey ride!

Labyrinten skymtar i fjärran. Mitt i labyrinten finns ett nödtorn ifall man går vilse.

Därborta bakom friggebodarna börjar labyrinten.

Efter att ha traskat runt i labyrinten i timmar i det varma vädret så var det skönt att dra på luftkonditioneringen i bilen och styra mot nästa mål Dorney Park, ett nöjesfält. Mina kompisar passade på att kyla ned sig i vattenberg-och dalbanan. Här blir dom dygnsura.

Den största berg- och dalbanan i nöjesfältet med hela 70 meters höjd. Jag tyckte den var superläskig.

Mina kompisar åkte en mass åk i väntan på att solen skulle gå ned och spökhusen skulle öppna. Tog en bild på en läskig berg- och dalbana på väg mot middagen och därefter alla spökhusen.

Så här kuslig var nöjesparken i mörkret. Dimman var inte naturlig utan det fanns en massa dimmaskiner i spöklabyrinterna som gjorde hela parken spoooky.

Jag vet vad du gjorde förra helgen...

Herr K gjorde ett motbjud förra helgen dvs han bjöd mig på brunch i lördags. Det var inte på vilket fy skam ställe heller. Vi brunchade på DBGB Kitchen & Bar. Det är chef Daniel Bouluds relaxade hamburgare och wurreställe på Bowery.

Restaurangen var mysigt mörk med ett öppet kök. Dekoren bestod av kopparpannor som andra kändischefer hade donerat.

Vi började med att skåla med lite bellinis.

Jag käkade en vanlig burgare, men Herr K är en korvkille så han tog en bratwurst med surkål.

Bäst av allt var nog efterrätten. Vi valde att dela på en bit schwarzwaldtårta med körsbärsglass. Alltid trevligt med lite guldkant på tillvaron. Jupp ett dåligt ordskämt får avsluta detta.

Överraskning
Igår var det dags för Herr Ks överraskning. Vi har som tradition att ha en överraskning av något slag när vi ses. Igår var det då dags för Herr K och jag att åka upp till 125e gatan mitt i mörkaste Harlem. Jag hade bokat bord på Red Rooster som är Marcus Samuelssons senaste restarurang. Han bor ju i Harlem och tyckte det var praktiskt att ha en restaurang där.

Namnet Red Rooster kommer från en populär speakeasy i Harlem.

Precis innanför dörrarna finns en stor bar som verkade väldigt trevlig. Baren avskärmades från restaurangdelen av en stor glashylla vilket gjorde att det inte kändes så stressigt i restaurangdelen trots att det stod en massa folk i baren och väntade på bord.


Restaurangdelen var simpel med enkla bord och öppet kök, men massor av serveringspersonal som tog väl hand om oss. Maten är så kallad soul food, inte direkt kalorisnålt men gott. Vi åt yard bird till huvudrätt dvs friterad kyckling. Till det hade vi sötpotatismos som ungsbakats med lönnsirap. Mums! Herr K var mycket nöjd.


Toaletten på Red Rooster var monokromatisk vit, men gamla foton och vykort gav ett charmigt intryck istället för ett kallt och kliniskt. Jag har "a thing" för toaletter. Jag tycker toalettinredning är intressant.


Kvällens paparazzifoto. Marcus Samuelsson gick omkring i lokalen och pratade med gästerna. Jo, det är han därborta. Jag lovar!


Efter middagen tog vi en drink på Industry i Hells Kitchen innan vi avslutade kvällen med att se Tranimal på Posh. Jag var dock tvungen att ta kort på skyltarna till toalettbåsen på Industry. Dom var rätt humoristiska. Ingen särbehandling här inte.

Sunday not so bloody sunday

Idag så tillbringade jag en lugn söndag med Herr K. Vi gick en promenad vid lunchtiden längs med Hudson och till Christopher Street Pier. Där tog vi en vilopaus och spanade in folk. Efter pausen begav vi oss tillbaka till Chelsea via West Village.

Herr K och jag shoppar yachter. Den där vita därborta är väl fiiiin...

Om Marie Antoinette hade haft Christian Louboutin-skor så hade hon burit dem i håret om man får tro Louboutin-affärens skyltfönster. För dryga 800 dollar så blir ett par pumps dina.

Väl i Chelsea så var det dags för söndagsbrunch på VYNL med Herr Ks vän K. Efter brunchen fick vi en guidad tur på Macys frotteavdelning av Herr K som passionerat talade sig varm för lyxvarianten av Ralph Laurens badlakan.

Herr K fingrar lystet på ett par badlakan.

Efter Macys så blev det hemfärd och en slapp söndagskväll i det rosa vinets tecken. Det är fortfarande varmt i New York, så rose är helt okej.

Det rosa vinet åkte in i frysen.

Lördagskväll

Fredagens sunkiga väder blev långsamt bättre i lördags. Herr K och jag tog det lugnt på kvällen efter att ha gått omkring och shoppat större delen av dagen. Vi avslutade shoppingrundan med en manikyr och pedikyr. Vi gick inte ut och åt middag utan grillade i trädgården i skymningen. Det blev både biff och korvar. Till det drack vi ett gott rödvin.

Så här rosig var himlen när solen gick ned.

Blomma för natten eller moon vine blommade så fint.

Gloomy Friday
Det är extremt dimmigt i New York den här fredagen. Jag ser inte ens över floden till Queens från mitt kontorsfönster. Fast jag är på gott humör trots det sunkiga vädret. Herr K är på väg över Atlanten. Han borde landa i Newark klockan ett om allt går väl. Det kommer att bli en hektisk vecka, men en kul vecka.

Utsikten söderut från mitt kontor. Normalt går det att skymta Staten Island i fjärran, men idag ser man knappt någonting. På finska så heter skyskrapor "pilvenpiirtäjä" vilket fritt översatt blir molnritare. Idag så ritar dom verkligen molnen.