Vi skulle klara vad som helst, 
vi skulle aldrig säga nej
Jag har inte bloggat så mycket på sistone. Det har varit en rätt omvälvande vår. Året började med att det var jag och Herr K mot världen. Vi skulle trotsa oddsen och få vårat långdistansförhållande att fungera. Så trodde åtminstone jag. Nu blev det inte så. Allt rasade samman på mindre än en vecka. Plötsligt var jag ensam mot världen. Jag kunde inte erbjuda det Herr K ville ha och det fanns inte så mycket mer att göra än att konstatera att det var över.

Jag klandrar inte Herr K. Jag förstår hans argument och hans känslor, men samtidigt så känner jag mig besviken och ibland lite bitter. Jag fick aldrig vara med i beslutsprocessen utan jag fick veta allt när det hela var över. Det är nog det som svider mest. Att inte få vara delaktig utan att bli utstängd. Fast livet går vidare och allt som sker av en anledning. Vad anledningen är vet jag inte ännu. Tills dess så finns det alltid "breakup" låtar.


Kelly Clarkson är en hejare på att skriva "breakup" sånger, men just nu går den här låten av Gotye i en version av Glee het på min YouTube.

Ibland blir det inte som man planerat

Jag är i sorg. För det här:

 blev istället det här:

Jag hade sett fram emot en god middag ikväll på Cookshop som är en trevlig restaurang i Chelsea med en bekant. Tyvärr så har det varit flygkaos här på USAs ostkust idag så Ts plan blev inställt och han fick flyga en omväg till New York. Det blev helt enkelt för sent att äta middag tillsammans när han anländer. Den smaskiga restaurangmiddagen blev istället träning och en tallrik med tonfisksallad. Förhoppningsvis så blir det en trevlig middag en annan gång.

Far och flyg - Louisville Kentucky
Jag flög ned till Louisville i Kentucky i torsdags. Min kompis R mötte mig. Vi körde hem till henne och där möttes jag av en trevlig syn.

Louisville goes Swedish.

Fredagen gick åt till att vila upp mig och kolhydratsladda. Det blev dock inte Krispy Cremes utan det blev Subway till lunch och pasta från en italiensk pizzeria till middag. Det blev inget nattsudd för mig på fredagen för den halvmara jag skulle springa gick av stapeln halv åtta på lördagsmorgonen. Det blev tidigt upp.

Så här lycklig ser jag ut efter att ha sprungit halvmaran och kommit i mål på tiden 1:59:16. Den kalla gratisöl som jag håller i fick man efter målgång. Det är ju viktigt med vätskersättning.

Senare på kvällen så skulle vi ut och fira. Det blev lite uppskjutet då det kom världens åskstorm med stora hagel. Haglet låg kvar i rabatterna hela kvällen. Det blev vuxenfirande. Vi gick och åt middag på en irländsk pub. Vi var hemma redan vid halv elva. Vuxenpoäng med råge!

Söndagen gick åt att smälta in i suburben. Vinka till grannar och allt sådant där trams. Vi gick och handlade blommor och grönsaker på en plantskola. Resten av dagen gick åt att anlägga både grönsaksland och blomsterrabatt. Jag fick känna mig macho och gräva en massa. Jag blev en äkta redneck dvs jag fick lite för mycket sol i nacken under grävandet. Nacken blev röd och fin nästa dag. Senare på kvällen så var det grillning och lite rosa bubbelvin. Helt assimilerade är vi ju tydligen inte.

På måndag var det bara att bita i det sura äpplet och åka till det stora äpplet och stundade vardag. Jag saknar redan det långsamma tempot i Louisville, men bara lite.

Sverige Sverige fosterland del 2
Den andra delen av min sverigesemester är bilder från min sista helg i Sverige då jag var i Stockholm. Min kompis A har nyttiga kontakter och hade fixat ett stort och fint rum på Grand Central, ett nyöppnat hotell. Helgen gick som vanligt åt till att shoppa, festa och träffa kompisar, inte nödvändigtvis i denna ordningen. Nu lite bilder...

Hotellet hade en trevlig lobby att hänga i. Vi fick vänta lite på att få rummet. 

Hotellet hade också ett litet fik, med gott kaffe och delikata bullar. Perfekt att träffa lite kompisar och fika.

Rummet låg högst upp i hotellet och var stort. Det rymdes till och med en soffgrupp. As kontakter hade verkligen lyckats fixa till det bra för oss.

Här är då sängen där det var action...NOT! Sängen användes endast till att förlora medvetandet i. 

Det bästa med rummet var dock den fina utsikten över takåsarna i Stockholm.

Jag hann med lite shopping också. Det blev det vanliga brottsplatserna som NK, Sturegallerian och Åhlens. Jag tog också en titt på den nya lyxgallerian Mood. Här är jag inne på deras fina toalett. Draperier och guldspeglar passar mig finfint då jag ser ut som en godsherre i min hatt och rock. 

Mood har en restaurang på övervåningen med en uteservering på taket. Dessutom har dom privata festhyddor verkar det som. En väldigt skoj ide. Jag kanske skall frakta över en sådan och slänga upp på något hustak här i New York och bo i.

Efter en helg i sus och dus med viplistor och specialinträde tack vare A så var det bara att bita i det sura äpplet och ta sig tillbaka till vardagen i New York. Här är det lilla planet jag tog från Bromma till Helsingfors för att sedan flyga vidare till New York. Planet var förvånandsvärt bekvämt trots sin litenhet. 

Sverige Sverige fosterland del 1
Nu har jag varit i New York i dryga en vecka och jetlagen har gett med sig. Regnet öser ned utanför så jag passar på att lägga upp lite bilder från mitt senaste besök i Sverige. Vädret var väl inte det bästa direkt. Det var mest ett grått mörv uppblandat med regn och en snöstorm. Solen passade på att titta ut som hastigast mest för att retas. Hur som helst så kommer det lite bilder här från första delen av min sverigevistelse.

Jag bodde några dagar i Knivsta eller knifetown som det heter på engelska. Det är väl inte direkt världens metropol som synes utav downtown. Dock ligger det nära Stockholm och Uppsala. 

Jag tillbringade rätt mycket tid att vänta på tåg antigen till Uppsala eller till Stockholm. Tyvärr så står stationshuset i Knivsta och förfaller i stillhet. Ganska så deprimerande att titta på.

En av mina små utflykter tog mig till Åkeshov där jag spanade in mitt nya sommarhus. Kanske ändå inte. Jag vann inte den megastora lottojackpotten på över 600 miljoner dollar innan jag åkte till Sverige. Det här är Åkeshovs slott i all sin prakt. 

Jag hälsade på min kompis K och lunchade samt hade lite roligt i trädgården. Jag är inte direkt lika graciös som en herdinna målad av Fragonard, men lite svung i gungan har jag allt. 

Finlandia

Jag hann vara ett knappt dygn i New York innan jag flög över till Finland för att hälsa på min pappa och hans sambo. Incheckning till flyget gick som smort. Det var dock ett helvete att komma igenom säkerhetskontrollen då fan och hans moster och alla andra skulle flyga ut på skärtorsdagen. Det tog en timme att ta sig igenom kontrollen. Jag hann dock med planet som synes nedan.

Min pappa bor i det något skabbiga gula huset. Det är snart dags för en fasadrenovering.

Det finns en hel del paradhus i området, som denna pampiga hörnfastighet. Det är ytterst sällan en lägenhet blir till salu i detta huset.

Det här är Helsingfors stora paradtorg där det är trevligt att gå omkring och handla på torget på sommaren.

Jag har en svaghet för gamla skyltar. Här är skylten till Kaivohuone, en gammal restaurang i Brunnsparken.

Det finns en annan fin gammal sommar/vinter restaurang i Esplanadparken.

Chicago on my mind

Det har varit lite hektiskt den senaste tiden och bloggen har blivit lidande. Jag var i Chicago strax innan påsk på American Association for Cancer Research årsmöte. Det är en jättestor cancerforskningskonferens eller som jag skulle ha sagt när jag var doktorand... Konffa konffa uh uh uh! Det var dock fyra hektiska mötesdagar, hundratals föreläsningar och tusentals posters. Alltid missade jag någonting intressant.

Mässhallens entre var som en flygplats. Det fullkomligt vimlade av forskare överallt.

En del forskare är som rockstjärnor och får en massa storbildskärmar och en tusenhövdad publik.

Här löses cancerns gåta en vetenskaplig poster i taget. Det tog timmar att gå runt och titta på dem och dom byttes ut två gånger om dagen!

Det fanns ju lite annat trevligt att titta på också om än väldigt tunnsått. Hade den mänskligheten gått under i en katastrof och jorden hade återbefolkats av endast mötesdeltagare så hade den nya mänskligheten varit smart, men inte vidare snygg. Det fanns dock undantag som killen ovan. Dock jobbade han som försäljare i en företagsmonter, så han var ingen "riktig" forskare.

Nåja, lite annat hann jag med trots allt. Jag tog några cosmos på en trevlig bar i Boystown, som gaydistriktet heter i Chicago. Snygga bartendrar och starka drinkar, vad mer kan man väl begära?

Efter drinkarna hamnade jag här, men det var ingen action direkt utan mer att somna utmattad och stiga upp i gryningen.

Jag hann med att se lite av Chicago också. Här är ett gammalt vattentorn som ligger precis bredvid Chicagos Fifth Avenue, fast den heter då Magnificent Mile.

Slutligen så har Chicagos flygplats en häftig tunnel mellan två terminaler med lysrörsbelysning i regnbågens färger och lugnande new age musik. Jag kan avslöja att det fungerar så där lagom bra.