Två muntra själar i nattligt söl
Jag träffade min svenska kompis M för en utekväll i fredags. Han bodde på SoHo Grand så vi började kvällen med några Cosmopolitans.

Let the shenanigans begin!

Hotellet har en varm och intim inredning. Det känns nästan inte alls som ett hotel. 

Det pågick en bröllopsfest på hotellet. Här är bruden och tar lite frisk luft. 

Enda bilden från kvällen. Vi hamnade på Flaming Saddles två gånger under kvällens lopp. Fråga mig inte.

Förutom Flaming Saddles så åt vi middag på Elmos. Därefter blev det Boxers i Chelsea, sedan åkte vi till Industry i Hell's Kitchen efterföljt av Flaming Saddles, Boxers och sedan tillbaka till Flaming Saddles innan det blev dags att hälla mig i en taxi hemåt.

Dagen därpå var det St Patrick's Day paraden, men den såg jag inget av för jag låg utslagen i sängen med världens värsta baksmälla. Jag klev inte upp förrens 19:30 då det var dags att träffa min kompis S för middag och drinkar. Det blev dock en mycket lugnare kväll än i fredags. Vi käkade middag på Elmo och sedan så blev det några drinkar på XES innan hemgång. Det var länge sedan jag hade en sådan festhelg och det lär nog dröja ett tag tills nästa gång.

Kultur
Igår var jag kulturell. Jag bor några kvarter från Joyce Theater, en teater som specialiserat sig på dans. Jag har mången gång gått förbi och tänkt att det vore kul att se en föreställning, men det har aldrig blivit av, förrens nu.

Klassisk teatermarkis i New York natten. 

Den danska dansgruppen Danish Dance Theater värmde upp inför öppen ridå. 

Teatern är mycket större än den verkar från utsidan. Jag gillar den moderna inredningen, med lite art deco stuk.

Orsaken till varför jag gick på dansföreställningen. Killen med ljusblå skjorta i bilden är lillebror till min tyska kompis Ms pojkväns svenska kompis. Jag har träffat honom och hans brasilianska pojkvän som också dansar i truppen några gånger under deras tid i New York. Ja, det är en riktig "Jag mötte Lassie".

Hur som helst så gillade jag föreställningen som hette Love Songs och är koreograferad av Tim Rushton. Gruppen dansade modern jazzdans till gamla jazzörhängen och det handlade givetvis om kärlek i alla dess former.

Våååår!
Idag har det ösregnat hela dagen. Det har inte känts ett dugg vårlikt, men våren är på väg. Överallt i New York så skjuter vårblommorna upp.

Jag tog en bild på dessa krokusar på väg till jobbet igår. 

I min trädgård håller tulpanerna på att komma upp. Snart dags att börja vårstäda. 

En helt vanlig söndag

Jag började dagen med en 6.4 km lång löpning längs med Hudson för att botgöra gårdagens Blue Moons på XES. Solen sken och det kändes vårlikt ända tills jag kom till floden. Det var en kall havsvind som blåste. Jag var glad att jag hade långärmade löparkläder. Jag såg nåra killar som sprang i shorts och kortärmat. Dom såg inte direkt lyckliga ut.

Le som en fotomodell, eller inte. Det var rätt kallt ute och jag tror jag var lite för fokuserad på att ta bilden för att le.


Resten av dagen gick åt att fixa min deklaration. Jag åkte ut till Park Slope i Brooklyn där min revisor har sitt kontor. Jag var dock chockad över hur tomt konterat var. Jag var den enda kunden där. Tydligen är söndagen den bästa dagen att deklarera.

Hallå! Vart är alla? Skönt att vara där helt själv. Hela deklarationsprocessen tog bara 30 minuter och resulterade i en trevlig skatteåterbäring. Jag åkte tillbaka till Manhattan glad i hågen.

Full rulle

Det har varit fullt upp för mig den senaste tiden med jobb och besök från Sverige, så bloggen har blivit lidande. Min vän A kom på besök i några dagar. Han kom i onsdags förra veckan och vi började kvällen i sedvanlig ordning på D-bar.

Vi hade en massa att prata om på D-bar. Det blev mer än en drink. 

Kvällen slutade som vanligt på Barracuda. Där var det STD Wednesdays. Högklassig dragunderhållning.

STD står för Showtime with Tina and Dallas. Dom är faktiskt riktigt bra och är inte alltid så lättklädda som i förra bilden. 

Ibland är Tina Burner och Dallas DuBois riktigt classy.

Eller kanske inte så classy när det kommer till kritan. Hur som helst så är dom roliga. 

Nära Carrie upplevelse II
Idag höll jag på att krocka ihop med den unga Carrie Bradshaw. Dom höll på att spela in Carrie Diaries utanför gymmet där jag brukar gå på spinningpass på onsdagslunchen. Jag är alltid stressad från jobbet till gymmet och idag så duggregnade det och då var jag extra stressad. Gymmet ligger nära tunnelbanestationen på Astor Place. Jag kom upp ur stationen och sprintade över gatan mot gymmet. (Hade inget paraply med mig och ville inte bli blöt.) På övergångsstället höll jag på att krocka med några som gick under ett paraply. Paraplyet åkte upp lite och fram tittade den unga Carrie Bradshaw som helt klart var på väg till att filmas efter att ha blivit sminkad. Jag blev lite paff. Jag hann inte ens säga att jag gillar hennes show, utan jag hastade bara vidare till gymmet.

Det är andra gången jag stött på AnnaSophia Robb. Snart åker jag på en "restraining order".

Oscars och Argo
Igår var det Oscars här i New York. Jag hade inte sett en enda av dom nominerade filmerna så jag passade på och såg Argo innan prisutdelningen. På så sätt kunde jag titta på galan med någorlunda gott samvete. Själva galan var rolig i början, men sedan var det en ganska så tråkig mellanakt tills den sista halvtimmen då allt intressant hände.

Jennifer Lawrence vann bästa skådespelerska och snubblade och ramlade i trappan på väg upp på scenen. Michelle Obama delade ut priset för bästa film som gick till Argo. Det var väldigt passande. Argo är en lågmäld, men väldigt spännande film om gisslandramat på amerikanska ambassaden i Teheran. Fast det handlade egentligen om några i ambassadspersonalen som lyckades fly från ockupationen och hur dom smugglades ut från Iran. Den får fem cosmos av fem möjliga.