Thanksgiving

Igår var det Thanksgiving, den mest amerikanska av alla amerikanska helger. Thanksgiving är viktigare än julen för amerikaner för det är den helgen man verkligen skall fira med familjen. Alla skall sitta runt middagsbordet som en enda stor lycklig familj och trycka i sig turkey, mashed potatoes, green bean casserole och sweet potatoes. Nu är det väl sällan det är så idylliskt. Thanksgiving verkar mer vara en norensk helg där släktens groll skall redas ut innan det är dags för julen. Det känns också som lite utav en mobbarhelg där alla som inte har familj skall känna sig utanför. Precis som Valentine's Day mer är till för att alla som är i ett förhållande skall kunna mobba dom som är singlar.

Nej, jag är inte alls bitter. Jag hade en ganska så avslappnat trevlig Thanksgiving utan den stress som familj och släkt kan ge en. Jag åt lunch med min irländske kompis M och hans brittiske kompis R. Lite senare på kvällen så gick jag över till min kompis D och klappade på hans hund och drack några drinkar. Kvällens höjdpunkt var två avsnitt av True Blood hemma i sängen mumsandes på peacan pie med vaniljglass.

Thanksgiving får dock mig att tänka på allt som jag är tacksam över. Jag är tacksam över att mitt liv trots allt inte är så dumt. Jag har ett bra jobb. Jag har möjligheten att bo mitt i smeten på Manhattan. Jag har bra vänner och dessutom någon som gillar mig väldigt mycket. Life aint that bad after all.