Gott Nytt År!

Min nyårsafton var i sedvanlig ordning fylld med drama. Fast den här gången så stod nog jag för det mesta av dramat. Herr K och jag började nyårsaftonen med lite shopping. Herr K letade efter det perfekta paret grå byxor till kvällens festligheter. Tyvärr så hittade vi inte några sådana. Efter den misslyckade byxshoppingen blev det mat och spritshopping istället. När vi väl skaffat allt för nyårsmiddagen så gick vi hem och vilade.

Vi hade en trevlig middag hemma hos mig bestående av fasan med sockerärter, rostad potatis och mandelsås till huvudrätt. Förrätten var enkel. Vi hade köpt spanska ostar, korv och oliver att mumsa på medans fasanen stektes i ugnen. Efterrätten var lika enkel den med. Det blev banana cream pie från Billy's bakery.

Birdie Nam Nam! Everything is better with bacon.

Dramat började efter middagen. Vi var bjudna på fest hos min kompis D i West Village. När vi väl gjort oss i ordning och var redo att gå så var vi sena och hade bråttom. Så bråttom att jag glömde ta med mig mina nycklar och låste ut mig. Illa! Vad göra? Jo, jag ringde mina grannar som precis hade gått ut på middag i grannskapet. G var snäll och kom över och släppte in mig i trädgården så att jag kunde ha sönder en ruta i min trädgårdsdörr och komma in i min lägenhet den vägen. Jag hade precis haft sönder en ruta i dörren och stuckit in min arm för att öppna låsen på trädgårdsdörren då jag hör min grannes röst innefrån lägenheten. Han hade blivit uttråkad medans han väntade på mig och öppnat min ytterdörr med ett kreditkort.

Jag har skämtat om att en sexåring med kreditkort kan öppna min trädgårdsdörr, men nu visade det sig att min trädgårdsdörr är mer svårforserad än så. Däremot är min ytterdörr ett skämt såvida jag inte låser säkerhetslåset. Hur som helst så fick jag tag på mina nycklar.

När vi kom fram till festen så var den igång för fulla muggar. Vi kände oss inte alls i sync med festen. Vi stog mest där och drack vår champagne och pratade medans alla dansade loss. Dock så såg vi "the ball drop" på TV och hånglade vid tolvslaget vilket är tradition här i USA. Vi var nog lite tråkmånsar som gick hem strax efter tolvslaget. Herr K var trött och jetlaggad och jag kände väl inte för att festa heller efter att ha fixat middag och lekt inbrottstjuv. Vi somnade som två stockar klockan ett på natten. Tråkmånsar!