Detox i Finland
Det har blivit lite dåligt med bloggeriet då det är fortfarande sommar i New York. Jag har tillbringat större delen av helgen på beachen. Här följer i vilket fall som helst fortsättningen på min semester.

Efter allt rajrajande i Sverige så var det då dags att träffa släkten och detoxa lite i Finland. Kanske inte den smartaste iden. Jag valde att åka finlandsfärja och då dagbåt över till Åbo för det var det billigaste alternativet. Det är dyrt att partaja i Stockholm.

Tidig morgon på Uppsala stationsområde. Jag väntar på anslutningsbussen till färjan.

Huu, jag är omgiven av plebsen. Mycket foppatofflor och fula jeansshorts!

Jag fick förmånen att åka med den nya Viking Grace färjan.

Mattan i hyttkorridorerna har träspångsmotiv. Påminner mig om gatorna på Fire Island.

Här är en till bild för att visa effekten av spången. 

Jag lyxade till det med dagshytt. Väldigt snygg inredning för priset. Jag var supertrött efter en sen kväll i Uppsala och tidig morgon dagne därpå så jag gick och lade mig och sov hela förmiddagen.

Sedan var det dags för det traditionella smörgåsbordet. Maten var helt okej, men det var liiite mycket barn som stojade och for runt i restaurangen. Det är ju roligt för dom, men jag var ganska så trötter och ville helst ha lugn och ro.

Lugn och ro hittade jag däremot här i champagneloungen. Väldigt trevligt och fritt från plebsen.

Vädret var ganska så höstligt. Det var mysigt att sitta inomhus och dricka lite skumpa och njuta av utsikten.

Jag var bara tvungen att fota denna häftiga taklampa som fanns i loungen.

I nattklubben pågick det "tea dance" fast kanske inte riktigt i min smak. Fast vem vet om 20 år så stuffar jag kanske runt därnere. Huuuuu!

Jag passerade också några tredjeklasspassagerare. Jag fattar inte varför man gör sådär, en hytt var faktiskt inte alls dyr.

Snubblade också på karaokebaren. Sprang därifrån illa kvickt till tax-freen.

Resan tillbaka till Stockholm gick med "a blast from the past" nämligen Amorella. En bild på Åbo hamn, med slottet som markant landmärke.

Alltså min hytt var ju bara så sunkig i jämförelse med den nyare hytten. Fast det gick ju bra att sova i den också.

Jag vaknade till liv lagom när fartyget anlände till Mariehamn, en av nordens minsta huvudstäder.

Vädret var fint så jag tillbringade en del av resan på akterdäcket i solen. Lite roligt att lyssna på finnar som började bli fulla redan vid lunchtid.

Lunchen avnjöts i a la carte restaurangen. Hej mitt 80-tal!

Jag tog en smörgåsbordsbuffen till förrätt. Massor av fisk av alla de slag. 

Till huvudrätten så blev det entrecote med bearnaisesås, en klassiker.

Resten av resan tillbringade jag på däck beundrandes dom många stora villorna som kantar inloppet till Stockholm. Jag tror att jag har hittat min "lilla" sommarstuga.

Avslutar bildbomben med en bild på det gamla goda sättet att resa.

En sista kryssningshistoria

Jag är nog inte helt över kryssningen även om jag nu är tillbaka i vardagslunken med en härlig hostförkylning. Den sista eftermiddagsdansen på kryssningen är traditionellt ett poolparty. Jag hade sparat följande fina outfit till den. 

Det skall föreställa en svensk simmare. Jag sydde ett sverigemärke på badbyxan. Man kan skymta den på ena höften. Dessutom sydde jag ett märke med den svenska flaggan på ena skinkan. Tres chic!

T-shirten är faktiskt en äkta IKEA t-shirt. Tack C! Fast texten på t-shirten är min egen och jag tycker faktiskt att den kunde bli IKEAs nya slogan. Texten visade sig mycket effektiv då jag redan i hissen på väg till festen blev tafsad. In i hissen hoppade en supersnygg kille i bara badbyxor. Han läste texten och körde sedan resolut ned handen i min badbyxa och lekte runt lite. Sedan så hoppade han kvickt av när hissen stannade. 

Vad gör man? Undrar vad Magdalena Ribbing skulle säga om detta!  Jag blev lite chockad av det framfusiga beteendet så jag hann inte ens protestera. Till saken hör att vi var inte ensamma i hissen. Det var bara att hålla god min i elakt spel och ta det hela som en komplimang. Jag tror att killen var lite full eller hög. 

Festen fortsatte dock lysande. Det var gratisdrinkar i en timme och dessutom så stötte jag på Hotlanta, den snygga killen från Atlanta som jag hoppat i säng med tidigare. Vi drog ut på dansgolvet och hånglade loss. Fick dock erfara att minimala speedos inte direkt döljer när man får stånd. Tur att jag kunde trycka mig extra nära någon på dansgolvet för att dölja mitt tillstånd. Fast det var inte direkt någon långsiktig lösning på problemet. Det var dock en underbar avslutning på sista stora festen. 

Sista dagen

Sista dagen på fartyget är alltid lite vemodig och lugn. De flesta väljer att bota baksmällan genom att sola på däcket. Skeppet har också en äkta gräsmatta på toppdäcket. 

Det är riktigt gräs fast det ser konstgjort ut. 

Den sista stora festen är ett poolparty. Precis vad vi gays behöver en flimsig ursäkt att klä oss i än mindre kläder än normalt. Här följer några bilder från festen.

Köttmarknaden (förlåt dansgolvet) var packad som vanligt. 

Än mer packat kött. 

Kryssningens färggladaste skor.

Återigen koordinering för att skapa tillhörighet och masseffekt.

White Party

Veckans piece de resistance vad gäller fester är The White Party. Det är en fest som alla går på även personal som är ledig. Reglerna för festen är enkla. Bär vitt och festa som en galning. Här följer lite bilder från festen. Det är bra att det finns bilder för jag minns inte så mycket av kvällen. Jag körde ett spinningpass tidigare på kvällen och jag är inte längre van att dricka efter att jag tränat hårt. Jag blev rejält dragen och hela kvällen är lite luddig minst sagt. 

Här håller jag på att förbereda mig för festen genom att färga håret vitt. Jag skall banne mig ha vitare hår än The Sparkle Sisters. Lugn, mer naket än så här blir det inte på min blogg. 

Så här såg jag ut när jag var klar, som en Umpa Lumpa fast på droger. Jag lovar och svär att jag bar ett par speedos under alla handskar. Jag var inte naken även om det ser ut så på bilden. Så vågad är jag inte. 

På väg till martinibaren träffade vi på följande gäng killar från Boston. Jag tror inte att deras väldigt avslöjande baseballuniformer är officiellt sanktionerade av baseballförbundet. 

En pudding till ängel som go-goade farligt nära kanten av bubbelpoolen. 

Många går ihop och koordinera sina kostymer för maximal effekt. Här har vi kaninpojkarna. Jag misstänker att en hel del av dem avslutade kvällen med att göra vad kaniner sägs göra. Nej, inte gnaga på morötter!

Dansgolvet var fullpackat. 

Mer dansgolvsaktion. Shake that booty girl!

The Sparkle Sisters var koordinerade, glittriga och populära som vanligt. 

Kvällens artist vars uppträdande jag totalt missade. Jag tror att jag var på jakt efter någonting att äta just då. Fyllehunger är inte att leka med. 

Sociologisk studie

Det finns en strikt hierarki inom bögvärlden där ungdom och skönhet hyllas. Även om vi som var på kryssningen hade lämnat vår attityd kvar på land och alla var trevliga och pratade med alla så fanns det oskrivna regler.

En av reglerna gällde poolen eller närmare bestämt solstolarna kring poolen. Det var finast att ligga bredvid poolen och regeln med några undantag var att ju snyggare kropp destu närmare poolen fick man ligga. Vi vanliga dödliga fick vackert klämma oss emellan alla superbt skulpterade magrutor för att ta ett dopp i poolen. 

Själv var jag för lat för att springa ut i gryningen och boka solstol nära poolen så jag höll mest till på översta däcket där nakenbad var tillåtet. Där solade jag naken bland europeer och feta äldre herrar. Av någon anledning var många av bögarna pryda när det kom till att sola naken så det fanns alltid solstolar på "nakendäcket". Däremot så gick det bra att dansa i minimala badbyxor alternativt hångla hejvilt på dansgolvet.  

No More Wire Hangers.... EVER!

Tre av de sju dagarna var vi till havs. För att inte vi bögar skall bli uttråkade och börja slåss alternativt ha sexorgier dagtid så ordnar kryssningsföretaget roliga aktiviteter. På fredagen ordnades det en hinderbana vid poolen inspirerad av filmen Mommie Dearest där Joan Crawfoord porträtteras inte alltför smickrande. Som konfransier hade de hyrt in en drag queen som såg precis ut som Joan Crawfoord. 

Själva tävlingen gick ut på att återskapa kända scener ur filmen bland annat scenen där Joan Crawfoord misshandlar sin styvdotter med en metallklädhängare medans hon skriker "No More Wire Hangers.... EVER!" Varje tävlande bedömdes i tre kategorier, tid, skådespeleri och Joan Crawfoords personliga favorit. Roligast var en asiatisk kille som knappt kunde engelska, men han vann inte då vinnaren var ruggigt bra på att imitera Joan Crawfoords repliker. 

Här är en aktionbild där Joan Crawford säger någonting nedsättande till sin dotter. Deltagarna skall klippa hår ur den blonda peruken som syns nedtill i bilden medans de säger "Are you making fun of me?" Oj vad det flög blonda hårlockar. 

Willemstadt Curacao

Den tredje och sista destinationen var Willemstadt i Curacao. Det är den trevligaste staden jag vet i Västindien. Då Curacao är en före detta holländsk koloni så är stämningen mer avslappnad vad gäller gays. Vi hade ursprungligen planerat att åka ut till en privat strand och bada, men vädret var dåligt så vi beslöt oss för att promenera i staden istället. 

Här kommer det lite bilder från själva staden. 

Så här fin är den gamla stadskärnan med en kanal och uterestauranger som serverar europeisk öl.

Vi fick lite insyn i det lokala livet då vi gick utanför turiststråken för att hitta denna mataffär. Vi var tvugna att shoppa lite groggvirke. Det är egentligen inte tillåtet att ta ombord egen sprit, men det är ingen som kollar så det är ganska så vanligt att folk gör det ändå. Det kostar att vara fab på kryssningsfartyget.

En gammal fin herrgårdsliknande hus där den lokala gayföreningen ordnade fest åt oss senare på kvällen. Curacao är som sagt väldigt gayvänligt. 

Tydligen så har Madonna öppnat en affär i Curacao. Affären innehåller allt en drag queen kan önska sig även om jag tror att sortimentet egentligen är till för kvinnor. Några av passagerarna passade på att shoppa lite inför the white party till personalens förtjusning. 

Personalen är ibland plastiskt bystig av sig. 

 

Domincan Republic

Kryssningens andra destination var Casa de Campo i Dominikanska Republiken. Jag hade förväntningar att vakna upp vara vid en tropisk paradisö med vita stränder och vacker natur. Istället så möttes jag av denna syn.

Jag blev rättså besviken. Det var snarare mer Casa de Smoke Stack än Casa de Campo över det hela. Vi gick inte ens ut ur båten för det enda som fanns att göra var att ta en buss till någotslags shoppingcenter. Istället så tillbringade vi dagen med att slappa runt poolen. 

Riktade man kameran lite mer åt vänster från fabriken så såg det faktiskt ut såhär.

Ett tropiskt paradis. Tyvärr med en väldigt miljöovänlig granne. 

Disco Tea Dance

Sitter på flygplatsen och väntar på mitt flyg. Jag har flera timmar kvar tills jag får checka in vilket suger. Däremot så har flygplatsen free wifi så nu kan jag blogga som bara den. Här kommer mer från kryssningen.

En av de mest populära eftermiddagsfesterna är Disco Tea Dance. Folk gör faktiskt allt för att klä ut sig inför denna festen. Här kommer lite bilder.

Some like it drag!

En bild på det packade dansgolvet. Jag tror att The Village People var där.