Rojalistiskt uppvaknande
Herr K tvingade mig att vakna upp tidigt för att titta på det kungliga bröllopet mellan prins William och numera prinsessan Katherine. Det var pampigt som bara det engelska kungahuset förmår prestera. Dock tyckte jag att själva vigselceremonin var långtråkig. Jag passade på att slumra lite. Jag piggnade dock till när prinsessans bror höll tal. Han var minsann en pudding. Fast Herr K påpekade lite syrligt att grabben nog var under 25 år och då ser engelsmän bra ut. Det brukar dock chansera sig efter 25 för ladsen i England. Prins Williams något tunnhåriga hjässa är ett bra bevis på detta faktum.

På väg till tunnelbanan för att åka till jobbet såg jag att någon hade hängt ut fanan för huset Windsor. Alltid trevligt med en rojalist i mina kvarter.

Påskdagen
Jag tvingade Herr K att åka en sväng ut till IKEA för att handla lite nödvändigheter som påslakanset, duschdraperi och ljus. Vi passade på att åka färjan över från Pier 11 i Manhattan till Red Hook i Brooklyn där det finns ett IKEA precis vid vattnet. Vädret var perfekt för en liten båttur, soligt och alldeles vindstilla.

Herr K ville gå till MACYS och kolla lite på jeans efter IKEA. Vi åkte upp till MACYS bara för att snopet inse att dom hade stängt på påskdagen. Vi fick vackert åka hem istället.


Väl hemma så satte jag upp mitt segel i trädgården, samt en ljuslykta som drivs med solceller.

Min rabatt är vårfin.

Fast finast var nog Herr K som skålar med årets första rosevin.

Vi passade nämligen på att fira det vackra vädret med en flaska rosevin och lite grillning. Turligt nog så blev maten precis färdiggrillad strax innan det började regna. Snacka om svensk sommar-känsla i New York. Vi fick sitta och äta middag inomhus allt medan regnet smattrade mot seglet utanför.

Jing Fong Hairy Balls

Herr K landade sent i torsdags för att fira påsken i New York. Herr K insisterade på att vi skulle fira långfredagen med att gå till Chinatown och äta dumplings. Vi kollade upp några ställen som bloggen Ett Annat New York tipsade om. Valet föll på Jing Fong.

Restaurangen är stor som en fotbollsplan och har en lätt kaotisk atmosfär, men på något sätt så löper allting smidigt. Man blir placerad vid gemensamma bord av en värdinna.

Te och vatten dyker upp samt en lista där alla ens inköp stämplas. Mat beställer man av tanter som går omkring med vagnar med färdiga dumplings.

Vad sägs om dessa håriga bollar? Innehållet under den knapriga och håriga frityrytan var potatismos fylld med en stuvning. Väldigt underlig konsistens, men likväl gott. Hela kalaset för oss två gick på 20 dollar inklusive en 5 dollar dricks. Jing Fong är helt klart värt ett besök om man är sugen på dumplings.

Going loco in Acapulco
Min långhelg i Acapulco var underbart fantastisk. Jag tror nog inte att jag kommer att ha en likadan semester någonsin. Vädret var varmt och soligt hela tiden. Maten var sagolikt god (hemlagade quesadillas till frukost) och sällskapet hysteriskt roligt. Jag har skrattat, gråtit och skrattat mer. Gråten kom från att ha skrattat så hårt att det gjorde ont. Ont gjorde det också en halvdag, men av andra anledningar. Mer om detta senare.

Så här fin var utsikten från villan i Las Brisas området. I bakgrunden syns acapulcobukten och alla hotell i centrumet.

Farväl min kon-cubicle. Hej Acapulco!

Idag var det min sista dag på det gamla kontoret. Nästa gång jag går till jobbet så kommer det att vara i det nya kontoret. Det dröjer dock några dagar innan jag lär känna mitt nya kontor för jag skall åka till Acapulco under flytten. Mitt ex D fyller 40 år och han firar sin födelsedag med en långhelg i Acapulco. Sommar och sol! Here I come!

Det skall bli så skönt att få ett eget kontor och slippa sitta i ett kontorslandskap. Jag kommer inte att sakna min "kub".

Casual Friday

Mitt jobb har tillslut infört casual Friday. Idag var det första gången under mina fem år på mitt jobb som jag officiellt hade jeans på jobbet.

Jag lär nog inte bli modefotograf heller. Oh yeah, jeans baby!

Slipsen fick bli hemma, men en kavaj tog jag minsann på mig.

Försöker mig på att posera lite cool och intellektuellt sexig. Ser mest ut som en lätt skitnödig Percy Nilegård. Management by fear! Buuu!

Drama
Igår var det fullt drama när jag kom ut från kontoret. En bil hade krockat med fruktvagnen på hörnet.
Jag lär nog aldrig bli en fotojournalist. Fast man kan se frukten på trottoaren. Bilen är till höger i bilden och fruktkärran till vänster bakom polisbilen.


Polis och ambulans hade spärrat av gatan, men ingen verkade vara allvarligt skadad. Fruktvagnen med reguljär försäljare var tillbaka på hörnet imorse.