En Svensk i New York i Stockholm

Efter en ganska så jobbig flygning så har jag landat i ett soligt Stockholm. Flygbussen var försenad, hamnade på fel terminal först och till råga på allt så startade planet två timmar försenat tack vare försenade passagerare och åska. Det känns lite surrealistisk att jag var i New York och jobbade igår och nu är jag i Stockholm på semester. Alla talar svenska!

Bröllopsklockor

Tragedin i Norge nådde även nyheterna i USA. Dock fick denna dramatiska och sorgliga nyhet stiga åt sidan i söndags för glada och kärleksfulla nyheter, åtminstone i New York. I söndags var det första dagen då vi gays fick gifta oss i New York.

Mina vänner P & M som varit tillsammans i 20 år hade bestämt sig att göra slag i saken och anmält sig att gifta sig. Det innebar att jag var tvungen att stiga upp klockan sex för att vara hos dem klockan sju. Det var väldigt varmt och svettigt på morgonen, men trots det så var det skjorta och kavaj som gällde. Jag ville ju inte dyka upp i shorts och tischa på denna historiska dag.

När vi kom till City Clerk Office i downtown klockan halv åtta så var det redan en lång kö av giftassugna.

Givetvis var Westboro Baptist Church där och protesterade. Dom var mest patetiska där dom stod och hatade. Deras mesiga entimmes protest påverkade inte oss i giftaskön. Humöret var på topp och alla var glada trots att vi fick köa avsevärt längre än vad de latmaskarna orkade protestera.

Halv nio öppnades dörrarna till kontoret och kön flöt på ganska så fort inom en timme var vi vid dörren.

Inne på myndigheten var det ganska så kaotiskt men luftkonditionerat. Dock var det kölappssystem som gällde. Vi hade nummer 711. Det var bara att vänta tills numret kom upp.

P & M fyller i blanketterna. Jag fick skriva under som vittne. Efter att papprena var klara så var det en kort väntan tills det var dags för själva ceremonin. Vi blev eskorterade till ett kontor.

Själva ceremonin var i ett konferensrum. Inte direkt romantiskt, men ändå rätt fint. Ring nummer ett.

Ring nummer två.

"I now pronounce you married"

Efter ceremonin var det ytterligare en väntan för att få själva "marriage certificate".

Efter den något omtumlande och surrealistiska historiska ögonblicket så åkte vi till VYNL och åt brunch och firade. Skål ta mej fan!

Det märkliga är att ingen av oss var direkt känslosamma under hela evenemanget. Det var liksom väldigt overkligt. Det är först idag då jag läst om det och lyssnat på intervjuer som jag börjat fatta det monumentala i detta och hur speciellt det var. Jag tänker på alla som var där med sina familjer och sina barn och gifte sig. Dom som väntat så länge på att få göra det som de flesta tar för givet.

Fyra Tio trädgårdsfest

Efter att ha krisat i en vecka eller två så tog jag tjuren vid hornen och fixade en liten trädgårdsfest för att fira min födelsedag.

Table service. Spriten är framdukad, men var är gästerna?

Här är gästerna! P och M relaxar med en fördrink innan grillandet

Min granne R erkände att hon är en smygpyroman. Hon älskar fyrverkerier.

Det blev grillad tandoorikyckling till huvudrätt och en klassisk svensk jordgubbstårta till efterrätt. Let them eat cake! Och nog åt dom tårta. Det blev inget kvar av den.

Så här glad blir man av kolhydrater!

Deppigt

Jag har inte känt för att blogga på ett tag. Jag har känt mig nedstämd och stressad över att jag fyllt fyrtio år. Jag kände inte ens för att fira min födelsedag alls. Det kändes bara jobbigt och stressande att försöka ordna någonting. I början när jag bara bott ett tag i New York så hade jag en massa bekanta och kompisar. Då föreställde jag mig att fira min fyrtioårsdag med att ha en superrolig fest, hyra en bar, ha en DJ och allmänt röja loss.

Nu när jag bott här i tio år så har de flesta av mina vänner flyttat från staden. Jag kan knappt fylla ett middagsbord numera med mina vänner. Det skulle ha blivit årets tristaste fest om jag hyrt en lokal. Typ ett par personer skramlandes i en tom lokal.

Nu blev inte min fyrtioårsdag inte riktigt som jag planerat. Min bihåleinflammation gav sig inte utan spred sig till luftvägarna. Jag tog en sjukdag från jobbet på min födelsedag och tillbringade 2.5 timmar på vårdcentralen i väntan på att se min doktor. Jag gjorde dock någonting rolig efter att ha fått meducin utskriven. Jag gick på bio och såg Cameron Diaz i filmen "Bad Teacher". Jag älskar att gå på bio mitt på vardagseftermiddagen i New York. Det är oftast tomt i salongen, lungt och skönt med andra ord.

Födelsedagen avslutades hos min tyska kompis M och hans brasilianska pojkvän som lagade en god middag åt mig. Det blev till och med tårta. Dock inte fyrtio ljus. Födelsedagsmiddagen inspirerade mig till att ha en liten födelsedagsfest i trädgården på helgen.

Förkylt

Mitt bloggande har legat nere i några dagar då jag har drabbats av en förkylning. Sommaren har kommit till New York med varma nätter. Det går inte att sova i min lägenhet utan luftkonditionering. Nackdelen är att jag alltid blir förkyld när jag börjar använda luftkonditioneringen hemma på sommaren.

Jag vaknade i söndags morse av att mina luftrör gjorde ont. Nu har smärtan övergått till hosta och grönt slem. Det är inget vidare roligt att vakna på morgonen av att jag hostar upp illasmakande slem. Jag vill bara bli frisk nu. Det suger att vara förkyld på sommaren.

Pride!

Partyhelgen avslutades på söndagen med prideparaden. Vädret var perfekt med halvmulet och bara 25 grader varmt. Jag och Herr K stod redo på 5e Avenyn och 15e gatan klockan 12 när paraden gick av stapeln. Vi fick vänta i nästan en timme innan paraden kom förbi, men det var värt att gå dit tidigt för att få en bra plats.

Först kom givetvis Dykes on Bikes.

Därefter var det balonger i regnbågens färger som gällde.

Det största jublet fick nog Andrew Cuomo guvernören av New York. Han vinkar glatt i bildens centrum bakom banderollen. Det var han som var drivande i att gay marriage lagen i New York röstades igenom på fredagen. Jag fick nästan lite tårar i ögonen i just det här ögonblicket eftersom det är så stort att det gick igenom.

Vad är väl en amerikansk parad utan häst och vagn!

Eller marschorkester...

Många i publiken hade prideflaggor att vifta med dagen till ära.

Min favoritbar, Boxers, hade ett flak med en massa snyggingar. Ingen av dom reguljära snyggingarna till bartendrar var på flaket. Dom var väl upptagna med att jobba.

Det vimlade av folk med fantastiska kostymer i paraden. Här är en mer S & M möter vegas showgirl typ av kostym.

Gaypoliserna marscherade också.


Det är vanligt att olika nationaliteter marscherar i New York. Här är det argentinarna med Evita.


Det var inte bara pride i paraden. Levisaffären hade snappat upp det här med samkönat äktenskap.


Efter att ha tittat på paraden i tre timmar så var vi törstiga och hungriga. Det blev ett par sådana här "mexican bulldogs" på Benny's Burritos. Drinken är en margarita med en upp och ned vänd coronita. Det låter skumt men är väldigt läskande.


På väg hem från restaurangen så träffade jag på följande karaktär. Han går med i alla parader. Jag har sett honom i halloweenparaden och Easter Parade också. Observera att det är en levande papegoja i håret.

Bondi Beach Party

Dagen efter midsommarfirandet så var det dags för nästa fest nämligen ett äkta circuit party. Det här partyt hette Bondi Beach Party och anordnades på Governors Island. Festen började vid sex på kvällen och slutade vid midnatt. Här kommer några bilder från festen.

Det här är kön till färjan som skall ta oss över till Governors Island. Killen i marininspirerat vitt linne såg vi på tunnelbanan på väg till färjan. Vi slog vad om att han skulle till festen och jag vann.

Herr K är taggad på färjan över till ön.

Festen gick av stapeln på water taxi beach, vilket är en fejkstrand med lysande kulörta palmer och dyra drinkar. Fast utsikten över Manhattans sydspets är vidunderlig.

Go go pojkarna skakade loss på scenen till dansmusik när mörkret lagt sig. Mycket umtz umtz umtz blev det och med tiden åkte skjortorna av på grabbarna. Jag tror till och med att jag såg kändismäklaren Fredrik Eklund vingla förbi skjortlös.

Kvällens huvudattraktion förutom drogerna och barbröstade muskulösa män var Olivia Newton John som uppträdde. Det var ju inte för inte det var australiensiskt beachtema på festen. Vi orkade inte tränga oss fram i massan utan stod och tittade på hennes uppträdande från dansgolvets utkant.