Vilken orkan?

Efter flera dagars haussande i media så var det då dags för orkanen Irene att drabba New York. Jag hade handlat mat för flera dagar och fyllt på vattenflaskor. Lördagen började lungt med grådassig himmel. Vid lunchtid så kom det en regnskur. Det mesta dramat var att min granne som bor ovanför mig hade lämnat ett fönster öppet. Jag lånade en stege från grannfastigheten och klättrade upp och stängde hennes fönster. Jag ville ju inte att det skulle läcka in vatten i min lägenhet genom hennes lägenhet. Efter att jag lämnat tillbaka stegen var det bara att vänta. Jag kände mig rastlös så jag passade på att ta en löptur längs med Hudson innan stormen kom på riktigt.

Lugnet före stormen. Vattnet ligger spegelblankt och inte en vindpust.

Battery Park City hade order om att evakueras. Avspärrningarna var uppe, men det bekymrade inte några löpare som sprang förbi avspärrningarna.

Restaurangerna på 10e Avenyn hade tagit stormvarningen på allvar och tejpat fönsterrutorna.

Jag hann precis hem innan det började regna på allvar. Och som det regnade! Regnet öste ned i nästan ett helt dygn. Det var lite tråkigt på kvällen att ha uppsikt över vattennivån i min trädgård. Jag var rädd att min lägenhet skulle översvämmas då det hänt ibland när regnet öst ned. Den här gången så verkade min trädgård dräneras fort nog att det inte var risk för översvämning.

Jag firade lite försiktig med en cosmo innan läggdags.

Vid lunchtid på söndag så var regnet över. Orkanens, eller snarare tropiska stormens öga var över New York då. Jag passade på att gå ut och inspektera skadorna.

Det här var den största grenen, hmm..kvisten jag kunde hitta som blåste ned från träden. Vi hade nog tur i Chelsea för det var värre i Queens och Brooklyn för att inte tala om utanför New York.

Lite längre västerut så höll några konstgallerier på att pumpa bort vatten från källarna. Det var nog regnvatten för havet steg aldrig upp så långt att det nådde bebyggelsen i Chelsea.

När jag gick ut på Chelsea Pier så märktes det att stormens öga höll på att gå förbi. Det började blåsa rejält så jag gick hem. Jag hade ingen lust att få ett träd över mig. Resten av söndagen så häckade jag hemma då det mesta var stängt. På det hela så kändes det som om det var mycket väsen för ingenting. Fast det kanske var tur på det hela.

Hurricane Schmurricane

Alla amrisar verkar ha drabbats av orkanfeber. Orkanen Irene skall med all sannolikhet passera över New York. Borgmästaren Bloomberg verkar tro att det skall bli världens tsunami eller något. Han har beodrat evakuering av lågt liggande delar av New York. Dessutom så slutar tunnelbanan gå imorgon lördag vid lunchtid. Stormen kommer inte att komma hit förrens på söndag. Dock innebär tunnelbaneavstängningen att det inte är säkert att affärer är öppna imorgon så alla är tvugna att handla mat för åtminstone några dagar.

Whole Foods hade en timmes kö för att komma in när jag passerade affären strax efter fem. Jag gick till Gristedes och handlade istället. Det var massor av folk och det tog mig ett bra tag att köa fram till kassan. Jag hade med andra ord gott om tid att studera vad amrisarna anser är nödproviant inför en orkan.

En äldre herre köpte typ 6 liter mjölk. Jag undrade om han skulle dricka upp alltsammans på en gång om strömmen går och kylskåpet blir varmt. Annars så verkade nödproviant bestå av frukostflingor av olika former om New York-bor får bestämma.

Suomi - Finland

Efter priden och allt festande så åkte jag till Finland för lite rehab. Nja, inte så mycket rehab kanske. Jag gick på min äldsta brors plastdotters konfirmationsfest. Det var en ganska så stel och frostig tillställning då min bror och hans fru håller på att skilja sig. Ingen vare sig blödde eller dog så jag måste nog säga att festen var lyckad. Jag tillbringade några dagar hos min bror i Åbo innan jag åkte ut till min pappas lantställe.

Det är några år sedan jag sist var på landet. Det mesta var sig likt. Stugan ser ut precis som jag minns den.

Jag blev lite beklämd över att se hur övervuxen trädgården blivit sedan jag var där senast. Min far håller på att bli gammal. Trots det är utsikten fin och den gamla strandstugan står fortfarande kvar. Hur som helst så var det vackert och rofyllt. Jag tillbringa ett skönt dygn med att inte göra någonting alls förutom att grilla och basta innan jag tog flyget tillbaka till Stockholm.

I'm baaaack!

Det blev en bloggpaus tack vare semester och dålig tillgång till internet. Efter semestern så åkte jag på en bihåleinflammation och har varit för trött för att blogga. Här kommer nu en bildbomb med bilder från prideparaden lördagen den 6e augusti.

Alla bussar i Stockholm hade käcka prideflaggor.

Herr K kommer gående med styrelsen för pride.

Herr K sekunderna innan jag hånglar upp honom till publikens jubel.

Prideflaggan! Tack Max B för bilden. Vid det här laget är jag upptagen med att dricka vitt vin och har inte tid att fota. Bissy bissy!

Det fanns en hel del snyggingar i paraden. Tack Max B.

Förutom att dricka vin så var jag upptagen med att hänga beads på snyggingar. Här är en bild på mig in action. Tack Max B.

Det fanns sportiga snyggingar också. Tack Max B.

Min vän Alex och hans chica mamma. Hur gulliga som helst!

Det finns tydligen cripsgäng i Sverige. Fast dom verkar ju mindre farliga än cripsgängen i USA. Tack Max B.

Våran grupp tar det här med "rehydration" med största allvar. Tack Max B.

Dark Angel. Tack Max B.

E hittade en kompis att krama i paraden. Tack Max B.

När paraden var över så skyndade vi oss till prideparken allt medan sopbilen jagade oss.

En snygg transa backstage i prideparken.

Stockholm Pride backstage

Efter några dagars vilande för att komma över min jetlag så har jag nu börjat prida. Här kommer några bilder från invigningsdagen. Jag hjälpte Herr K med att sätta på VIP-band på besökarna till invigningsfesten på Cafe Opera.

Babsan var hardest working tranny in town.

Den stora pridescenen mitt i Kungsträdgården under invigningstalen.

Även svanarna i fontänen backstage är uppglammade.

Senare på kvällen så uppträdde Lillie & Sussie.

Babsan var både conferencier och uppträdande artist.

Det var första gången jag såg Diamond Dogs uppträda. De var väldigt proffsiga även med New York mått mätt.

Backstage så rockade både Babsan och Andres Esteche ehm sexiga onepiece-overaller.

En Svensk i New York i Stockholm

Efter en ganska så jobbig flygning så har jag landat i ett soligt Stockholm. Flygbussen var försenad, hamnade på fel terminal först och till råga på allt så startade planet två timmar försenat tack vare försenade passagerare och åska. Det känns lite surrealistisk att jag var i New York och jobbade igår och nu är jag i Stockholm på semester. Alla talar svenska!

Bröllopsklockor

Tragedin i Norge nådde även nyheterna i USA. Dock fick denna dramatiska och sorgliga nyhet stiga åt sidan i söndags för glada och kärleksfulla nyheter, åtminstone i New York. I söndags var det första dagen då vi gays fick gifta oss i New York.

Mina vänner P & M som varit tillsammans i 20 år hade bestämt sig att göra slag i saken och anmält sig att gifta sig. Det innebar att jag var tvungen att stiga upp klockan sex för att vara hos dem klockan sju. Det var väldigt varmt och svettigt på morgonen, men trots det så var det skjorta och kavaj som gällde. Jag ville ju inte dyka upp i shorts och tischa på denna historiska dag.

När vi kom till City Clerk Office i downtown klockan halv åtta så var det redan en lång kö av giftassugna.

Givetvis var Westboro Baptist Church där och protesterade. Dom var mest patetiska där dom stod och hatade. Deras mesiga entimmes protest påverkade inte oss i giftaskön. Humöret var på topp och alla var glada trots att vi fick köa avsevärt längre än vad de latmaskarna orkade protestera.

Halv nio öppnades dörrarna till kontoret och kön flöt på ganska så fort inom en timme var vi vid dörren.

Inne på myndigheten var det ganska så kaotiskt men luftkonditionerat. Dock var det kölappssystem som gällde. Vi hade nummer 711. Det var bara att vänta tills numret kom upp.

P & M fyller i blanketterna. Jag fick skriva under som vittne. Efter att papprena var klara så var det en kort väntan tills det var dags för själva ceremonin. Vi blev eskorterade till ett kontor.

Själva ceremonin var i ett konferensrum. Inte direkt romantiskt, men ändå rätt fint. Ring nummer ett.

Ring nummer två.

"I now pronounce you married"

Efter ceremonin var det ytterligare en väntan för att få själva "marriage certificate".

Efter den något omtumlande och surrealistiska historiska ögonblicket så åkte vi till VYNL och åt brunch och firade. Skål ta mej fan!

Det märkliga är att ingen av oss var direkt känslosamma under hela evenemanget. Det var liksom väldigt overkligt. Det är först idag då jag läst om det och lyssnat på intervjuer som jag börjat fatta det monumentala i detta och hur speciellt det var. Jag tänker på alla som var där med sina familjer och sina barn och gifte sig. Dom som väntat så länge på att få göra det som de flesta tar för givet.