Nu är det gym här i vårt hus...
Barton har kommit hoppfaderallan la! Ja, alltså David Barton Gym har ju funnits ett bra tag och jag har ju varit medlem i klubben i några år. Vad jag menade är att Barton har öppnat i gamla Limelights lokaler. Limelight var en ökänd klubb som huserade i en gammal kyrka. Den kallades för "Church of Disco". Numera är det "Church of Sweat" som gäller. Jag har redan varit där flera gången då den ligger ett par minuters gångväg från var jag bor.

Ingången ligger i gamla kyrkotornet.

På väg upp till gymmet så hänger det några fina marockanska lampor.

 

Receptionsområdet är flashigt med neonbelysning och ombyggda kyrkbänkar till soffor.

Omklädningsrummet är stort och fräscht. Inga svettiga armbågar i sidan när man byter om.

Så här ser cardioloftet ut. Det är helt klart klubbkänsla med rätt mörk belysning och klubbmusik.

Dom gamla kyrkofönstren är självklart en del av inredningen.

Det finns även lite konst som påminner om att det är en gammal kyrka.

Sist men inte minst, så här är utsikten från cardioloftet. Själv är jag dock inte redo att träna framför en tredelad spegel.

Thanksgiving på landet
Helgen innan riktiga thanksgiving var jag bjuden "upstate" till min kompis lada. Fast lada och lada, det är snarare en "mans". Ladan är från 1809 och bygdes i Pennsylvania. Med lite våld, vilja och massor av vaselin eller snarare pengar så plockades ladan ned och byggdes up igen nära Hudson, en liten stad som ligger vid Hudsonfloden.

 

Så här fin är ladan ehm "Blue Barn" som den kallas från framsidan. 

Jag tycker dock baksidan har mer karaktär.

Där finns dessutom ett litet skjul som kommer att bli gästhus så småningom. Skjulet är större än min lägenhet.Morr!

Det finns också en fin liten damm på baksidan och massor av skog.

Inuti så är det högt till tak med en massiv trappa och öppen spis. Det lilla skåpet under trappan är passande nog en bar.

 

Huvudingången sedd från ovanvåningen.

Ovanvåningen har två stora sovrum sammanbunden med en landgång. Här syns ett av sovrummen. Givetvis har varje sovrum eget badrum. Vi är ju i amerika för böveln.

Man kan titta ned på ladans hjärta, den stora öppna spisen från ovanvåningen.

 

Mitt sovrum låg dock på bottenvåningen.

 

Panelen i mitt rum var från 1740-talet. Det hade slitits ut från något engelskt gods.

Utanför mitt rum fanns ytterligare en öppen spis med antika kakelplattor.

Dom öppna spisarna behövdes verkligen för det var inte direkt varmt i huset. Åtminstone inte det första dygnet då det var svinkallt ute. Sedan blev det dock bättre när det blev lite varmare. Jag sov med yllemössa på den första natten. Frisk luft jajamänsan!

Att sitta eldvakt var viktigt då öppen eld inte är att lita på. Bonus för att det fanns gott om förfriskningar åt eldvakten.

Här är huvudgatan i Hudson. Vi åkte in dit på kvällen efter att ha käkat en stor thanksgiving middag med kalkon och hela baletten. Vi gick till den lokala vinbaren och tog en drink.

Nästa dag var det dags att åka runt lite och titta på omgivningen. Här sitter jag i husbilen Dorothy. Det var faktiskt varmt nog att åka nedcabbad. Wroom wroom! Det gick undan med lilla gumman.

Här står jag och tittar ut över Hudsonfloden i just staden eller snarare orten Hudson.

Glas-sigt party
Jag gick på ett vinprovarparty som anordnades av SACC dvs Swedish American Chamber of Commerce förra onsdagen. Eventet hölls i Kosta Boda/Orrefors nya utställningslokal vid Madison Square Park. Det var perfekt för mig då det låg på vägen hem från jobbet.

Det var liiite läskigt att mingla och prova vin i ett rum fullt med glas. Det var till att hålla in armbågarna och inte vifta med händerna.

Vi som deltog fick en lektion i hur glas påverkar smaken på vin. Vi fick prova samma vin i två olika glastyper och det var stor skillnad på smaken.

Jag gillar dessa nagellackflaskor från Kosta Boda.

 

Vill ha! Tänk en hel radda av dessa ljuslyktor på min spiselkrans. Snälla tomten! Jag har varit extra snäll det här året.

Konst-igt Tre... Neeej Hallowheeen!
Halloween kom och gick och som vanligt så röjde jag järnet. Här kommer lite bilder från Gay Christmas som jag kallar Halloween.

Hell-o-week. Alltså det tog mig fem dagar och givetvis totalförstörda nagelband att fixa hanskarna till årets kostym.

Mina grannar skulle på ett fancier halloweenparty än jag. Jag tror det var hotel Americano som hade haunted house-party med lite eyes wide shut tema. Min granne kan verkligen konsten att klä sig snyggt.

Själv var jag dock allt annat än snygg som Twisty The Clowns mindre skrämmande (och mordiska) kusin Glovvie. Tripp trapp trull snart är clownen full!

Nu var det dock först en parad följt av lite pudra näsan innan barrundan. Jag träffade på en kille i tunnelbanan som var klädd som flickan i musikvideon till Sias låt Chandelier. Freaky!

 

Så här glad var Glovvie över ett par kondomer efter ett par drinkar på Industry! Woo hoo! Safe sex anybody? Anybody?

Efterfesten var ute i Queens. Susan Bartsch, en känd festfixare hade fixat fest i en lagerlokal i Queens. I sedvanlig ordning så var det kaos att komma in. Alla i kön hade biljetter. Hur svårt är det att kolla biljetter.

Alla var dock väldigt trevliga på festen. Troligtvis tack vare lite kemiska hjälpmedel. Dock var dom här Lady Gagaesqua kvinnorna ganska så tysta. Det var konstinstallationer överallt på festen.

 

Här en rätt misslyckad bild på en jättekvinna. Jag tror man kunde gå in i va-jay-jayn. Huuuuu!

Toakön var en timme lång. Vilket var jobbigt om man inte gjorde som jag och smet ut.

 

Jag bröt bara mot en regel när jag kissade bakom en dumpers i en gränd. Queens is fabulous!

Folk var otroligt utklädda. Här är en kille som har en bulle ehm panda i ugnen som han skulle föda ut senare på kvällen.

Här en sexig skogsnyfm eller kanske mer en faun.

Klockan är tre på morgonen och askungen har lämnat balen sedan länge.

Så här ser Manhattan ut från Queens.

Föga anade grannarna att dom hade en clownstalker ute i trapphallen tidigt på morgonen. Cue creepy music!

En glamourshot ala Warhol fick avsluta kvällen.

Dagen efter så vaknade jag upp till denna diskbänksrealism.

Konst-igt två
Det pågår en konstutställing i foajen till Chrysler. Konstnären John Baldessari har satt upp statyer i lobbyn och tanken är att man skall ta porträtt med konstverken.

Här sätts konstutställningen upp.

Det blev lite mindre kaotiskt efter vernissagen.

Tanken med konstverken är alltså att ta porträtt. Konstnären har fått kändisar att ställa upp och ta porträtt. Dessa visades också fast bakom glas.

Min idol, Neil Patrick Harris hade ställt upp.

Konst-igt!
Jag brukar promenera hem efter jobbet och allt som oftast så går jag igenom Madison Square Park. Ja alltså parken och inte Madison Square Garden som är själva arenan. Det är en riktigt lummig och fin park att promenera igenom eller sitta och njuta av grönskan på någon av dom många bänkarna. En sak som är rolig är att dom har konst i parken som dom byter ut med jämna mellanrum.

En packlåda kommer lastad med...konst! Ibland är det inte helt lätt att promenera genom parken när det ligger en massa konst och skräpar.

 

Konstnären just nu heter Tony Cragg och gör jättestatyer som ser ut lite som moln (om man är snäll) eller bajskorvar (om man är mindre snäll) Dock tycker jag mig känna igen stilen.

Jovisst, Uppsala har en alldeles egen Cragg. Den står på det nya stationsområdet och höjer mysfaktorn exponentiellt på det annars rätt vindpinade torget.

Annars så tycker jag nog att den här nästan är finare. En jättestor legostaty av frihetsgudinnan med lysande fackla och allt. Lego har precis öppnat en stor affär på 5e Avenyn tvärs över från parken och firade detta med att sätta upp en legostaty av just frihetsgudinnan. Detta för att påminna om att själva armen med facklan faktiskt stod i parken från 1876-1882 för att samla in pengar till statyn. Slut i konstrutan för den här gången.