CSI New York eller snarare NYPD Blue

Igår så träffade jag min kompis M på Woodys för lite Sunday Funday. När jag kom till Woodys så såg jag några polisbilar med blinkande ljus på andra sidan gatan. M stod i trappan ned till baren och berättade att strax innan jag dök upp så sprang en massa asiatiska tjejer ut ur massagelokalen och polisbilarna dök upp. Vi stod och tittade ett tag, men inget hände och det var kallt ute så vi gick in i baren.

Efter ett tag så kom polisen och motade in de få turister som fortfarande stod utanför baren och storögt tittade på poliserna. Fram kom också avspärrningstejpen och polisen spärrade av gatan utanför baren. Vi var i praktiken instängda i baren. En i personalen smet dock ut via personalingången och tjuvlyssnade på polisen. Tydligen så var det ett riktigt gisslandrama på massagestället. En knäppgök med kniv hade tagit en av de asiatiska tjejerna som gisslan. Kanske var han inte nöjd med sin happy ending massage, vad vet jag.

Vid det här laget så hade gisslanförhandlarna dykt upp, samt swat-teamet eller som en av turisterna kallade dom squat-teamet. Jag och M var måttligt intresserade och vi fortsatte sitta och diskutera vid baren istället för att titta på debaklet eller snarare bristen på debakel utanför. Efter ett tag så tog poliserna bort avspärrningarna och vi var fria att gå ut. Dramat hade slutat odramatiskt med att gisslan blev frisläppt och knäppgöken arresterad. Jag och M tog en sista öl för att fira det lyckliga slutet innan vi tackade för oss.

Mulitkulti

Idag har jag varit mulitkulturell. Jag var bjuden till min indiske kollegas Ms 40-årsfödelsedagsfest. Då hon är gift med två barn så var festen på en indisk restaurang och den började klockan 12. Det var ovanligt tidigt för mig att festa, men det var open bar och maten var utsökt. Restaurangen Dawat Haute Indian Cousine har fått flera pris för sin mat.

Det var dock en familjetillställning och båda mina chefer var där så jag höll mig i skinnet. Jag drack bara ett par öl. Festen slutade vid tretiden och jag lullade mätt och belåten över till Bloomingdales som låg nära. Där var det dock fullpackat med folk och allmänt kaos. Jag klarade bara att att kika runt på herravdelningen en kort stund innan jag flydde ut. Till sist så måste jag berätta att namnet på restaurangen lät bekant. Jag förstod varför när jag närmade mig restaurangen. Den ligger nämligen några dörrar från en gaybar som heter Townhouse, där jag varit ett par gånger.

Thanksgiving

Igår var det Thanksgiving, den mest amerikanska av alla amerikanska helger. Thanksgiving är viktigare än julen för amerikaner för det är den helgen man verkligen skall fira med familjen. Alla skall sitta runt middagsbordet som en enda stor lycklig familj och trycka i sig turkey, mashed potatoes, green bean casserole och sweet potatoes. Nu är det väl sällan det är så idylliskt. Thanksgiving verkar mer vara en norensk helg där släktens groll skall redas ut innan det är dags för julen. Det känns också som lite utav en mobbarhelg där alla som inte har familj skall känna sig utanför. Precis som Valentine's Day mer är till för att alla som är i ett förhållande skall kunna mobba dom som är singlar.

Nej, jag är inte alls bitter. Jag hade en ganska så avslappnat trevlig Thanksgiving utan den stress som familj och släkt kan ge en. Jag åt lunch med min irländske kompis M och hans brittiske kompis R. Lite senare på kvällen så gick jag över till min kompis D och klappade på hans hund och drack några drinkar. Kvällens höjdpunkt var två avsnitt av True Blood hemma i sängen mumsandes på peacan pie med vaniljglass.

Thanksgiving får dock mig att tänka på allt som jag är tacksam över. Jag är tacksam över att mitt liv trots allt inte är så dumt. Jag har ett bra jobb. Jag har möjligheten att bo mitt i smeten på Manhattan. Jag har bra vänner och dessutom någon som gillar mig väldigt mycket. Life aint that bad after all.

Pysselhelg

Nu är det inte alltid så att jag bara hänger på barer och festar på helgerna. Även om jag måste erkänna att det är trevligt att tillbringa lite tid i glada vänners lag över en öl eller fem. De senaste dagarna har jag faktiskt hunnit med lite pyssel hemma.

Blomsterlökarna grävdes ned i rabatten.

De höstlöv som inte gick åt till att täcka rabatten sopades up och lades i en sopsäck.

De fula vattenskadefläckarna i badrumstaket målades över med grundfärg.

Got to love New York

Var annars kan man gå ut och ta en öl eller två vid midnatt en lördag iklädd en hoodie, slitna jeans och än mer slitna skor och ingen bryr sig. Fast det hjälper ju att känna bartendrarna och servitriserna dit man går. Det blev sent igen utan att jag egentligen hade planerat. Jag kom hemrumlande vid halv två och givetvis drabbades jag av insomnia. Är klarvaken och klockan är halv fem. Dags att försöka få lite sömn.

California Girls?

No gays! Här kommer lite ögongodis att pigga up i novemberglåmet. Det var ju bara en tidsfråga innan den här skulle dyka upp. Håll till godo!

Höstshopping

Passade på att gå en omväg via Home Depot efter jobbet. Hittade lökar till reapris. Köpte hem dessa godingar.

Nu till helgen så skall dom grävas ned i min lilla rabatt. Det är dags för lite trädgårdspyssel med andra ord.

See how the mighty angel has fallen
Jag har flyttat mitt kontor den här veckan. Visserligen bara en våning ned, men det var ändå ett ganska så hårt jobb att gå igenom alla dokument och slänga ut det som inte behövdes.

Så här såg det ut på mitt skrivbord innan flytten.

Så här tomt blev det efter att jag gått igenom alla papper.

En sak som är tråkigt med flytten är att jag blev av med mitt privata kontor med utsikt över Chrysler.



Istället så fick jag flytta in i en cubicle eller work station som dom kallas. Down grade även om det är bara för ett par månader. Därefter väntar ett nytt kontor på mig i en ny skyskrapa.

När luften verkligen går ur en
Jag har varit frånvarande de senaste dagarna då luften verkligen gick ur mig. Jag har jobbat heltid samtidigt som jag håller på att flytta mitt kontor. Dessutom så sprang jag New York marathon i söndags. Det var en pärs. Bara det faktumet att jag var tvungen att stiga upp klockan 4 på morgonen för att ta mig till bussen som skulle ta mig ut till startfältet på Staten Island var jobbigt.

Vädret var perfekt för att springa soligt och kyligt. Det var dock mindre perfekt att sitta och vänta på att få börja springa. Jag kom till startfältet vid Verizano Bridge klockan halv sju. Själva starten gick klockan 9.40. Det blev till att bylta på sig allt jag hade. En timme innan starten så tog jag av mig mina varma kläder och packade ned dom i en påse som jag kunde hämta upp efter målgång. Därefter var det bara att frysa i väntan på start.

New York marathon börjar på Staten Island och går igenom Brooklyn, Queens, Manhattan och Bronx. Själva loppet gick superbra ända tills jag passerat markeringen för halvmaran. Då var jag i Queens. Det var där problemen började. Mina ben började göra ont, eller snarare det var mina knän som började bråka. Till en början så kunde jag inte springa i vare sig uppförsbacke eller nedförsbacke. Mot slutet så kunde jag knappt springa. De sista kilometrarna sprang jag kanske 100 meter i stöten för att sedan gå 100 meter. Jag var väl någonstans runt 26e kilometern som jag dyrt och heligt svor att aldrig springa ett marathon igen. Det var helt enkelt inte kul. Jag fick aldrig den där fantastiska euforin som vissa upplever. Det gjorde bara ont.

Titta jag vann! Vad som inte syns är att jag håller i mig i kravallstaketet bredvid mig som den gubbe jag är. Jag var ganska så slut vid det laget.


Jag måste dock säga att publiken var fantastisk. Väldigt entusiatisk och peppade en för fullt. Tyvärr var jag väl inte riktigt mottaglig för pepp på slutet. Jag ville mest att publiken skulle sluta skrika på mig och stressa mig. Jag kunde helt enkelt inte springa fortare eller över huvudtaget springa på grund av smärtan. Det var dock himla skönt att komma i mål och slippa springa. Jag staplade över mållinjen på 4 timmar 46 minuter och 26 sekunder. Jag hade hoppats på att komma i mål runt 4 timmar, men så blev det inte. Jag måste erkänna att jag är lite besviken över tiden. Jag hade kunnat haft en bättre tid om mina knän hållit hela sträckan.

Så här fin är medaljen jag fick i närbild.

Efteråt så kändes mest jahapp. Jag var totalt blase över att jag faktiskt har sprungit ett marathon. Alla mina vänner som mötte upp mig var superimponerade och jättestolta över mig. Jag var mest bara intresserad av att få en varm dusch och en kall öl. Nu några dagar senare så känner jag fortfarande att jag inte har smält det där med att jag faktiskt sprungit/gått så långt. En sak är dock säker. Aldrig mer ett marathon!

När luften går ur en.

Ibland så går luften ur en bokstavligen. Det har varit en hektisk vecka och nu äntligen har jag fått lite tid över att städa bort min halloweenkostym. Passar också på att vila så mycket som möjligt innan morgondagens marathon.

Fram med stora saxen.

Av den fantastiska kostymen så återstår nu bara skinnet eller snarare en hög slafsiga latexhandskar.

Valelände
Jaha, så gick det som det gick. Republikanerna stormade in i representanthuset med råge. Dock så behåller demokraterna senaten, vilket är bra. Republikanerna kan inte bestämma vad som helst då senaten måste godkänna vad representanthuset beslutar. Det lär bli ganska så lite gjort de närmaste två åren i regeringen.

Dock finns det väl lite ljusglimtar. Dom värsta tossingarna till tepartyfolk förlorade. Dessutom så lär det bli ganska så kul att se hur republikanerna som tillbringat dom senaste två åren med att skrika nej till allt handskas med att faktiskt tvingas göra någonting. Strategin att sitta på rumpan och skrika nej fungerar inte när man är i majoritet. Jag hoppas att dom gör bort sig riktigt mycket under de kommande två åren så att dom åker ut igen 2012.

Halloween

Efter tre dagars hårt slit så var äntligen min utklädnad klar. Det här året så knopade jag ihop en pudelkostym utav runt 150 uppblåsta latexhandskar. Det tog mig en timme att klä på allting, men det blev ganska så lyckat.

Kvällen började med nachos och några drinkar på Woodys. Därefter tog jag tunnelbanan ned till Canal Street och började den långa och trånga väntan på att få gå i paraden. För övrigt så är att gå med i New Yorks halloweenparad en av de hundra saker man skall ha gjort i livet innan man dör. Kostymen var en hit. Jag blev fotograferad till höger och vänster. Jag blev till och med intervjuad av en lokal TV-kanal, CW11.

Jag kommer in runt 50 sekunder i videon. Jag var inte helt pinsam vilket känns skönt. Jag tycker annars att det är lite jobbigt att se mig själv filmad.

Efter paraden så smet jag upp till P och M som bor runt hörnet från paradvägen. Där drack jag en drink medans jag värmde upp mig. Därifrån så gick jag till Boxer där jag fick en flaska vodka av managern för att min kostym var så orginell. Efter Boxer så vankade jag iväg till Barracuda och såg slutet av Sherry Vines show. När hon såg mig komma in så undrade hon vad jag var. Hon gissade först på spermie. Kvällen slutade på XES där det nästan var personalfest med temat vilda västern. Jag kom väl hem runt två och var väl inte helt nykter.

Så här såg kostymen ut efter kvällens äventyr.

Lite trötter och allmänt suddig. Ser mer ut som en ledsen clown än en best in show pudel.