It's always sunny in AcapulcoIdag har varit ytterligare en grådassig dag i New York. Regnet har visserligen hållit sig borta, men molnen har gått längs med marken. Ja, så kändes det i alla fall.
Så här såg det ut från kontorsfönstret. Toppen på Dag Hammarskjöld Plaza 1 är inne i molnen.
Då passar det utmärkt att lägga upp lite bilder från Acapulco. Vi åkte faktiskt till en privat beachklubb som vår värds föräldrar var medlemmar i. Klubben hade allt pool, restaurang, golfbana och egen landningsbana om man mot förmodan ville flyga in. Vi var främst ute efter en sak och det var själva beachen. Vi var där på en fredagseftermiddag och vi var dom enda gästerna. Vi hade hela stranden för oss själva. Underbart lyxigt!
Personalen satte upp ett tält för oss på stranden där vi kunde sitta i skugga och dricka supergoda pina coladas och mumsa på mexikansk plockmat.
Stranden var som sagt öde.
Vi solade och badade och allmänt njöt av livet. Dock är det sällan långt från drama när jag är med. Jag och mitt ex hade precis badat klart en sista gång i det varma havet och var på väg upp ur vattnet. Jag var väl halvvägs uppe när jag kände att det nöp till i sidan på vänsterfoten. Jag tänkte att det var nog en krabba som nöp mig och fortsatte gå upp ur vattnet. Jag har aldrig blivit nypt av en krabba så jag visste inte riktigt hur det känns, men jag kommer ihåg att jag tyckte att det sved ganska mycket.
När jag kom upp ur vattnet så märkte jag att jag blödde från foten. Jag tänkte att krabbjäveln måste ha fått ett rejält tag om min fot. Jag haltade upp och gick för att duscha av saltvattnet för såret sved. När jag väl tvättat av saltvattnet så insåg jag att det var inte saltet som sved utan någonting annat. Det började nämligen göra ont på ovansidan av foten långt ifrån själva såret.
Vid det här laget hade badvakten och en av personalen kommit fram till mig och börjat titta på såret. De började genast ställa en massa frågor på spanska. Jag förstod inte vad dom frågade, men på tonen och kroppspråket så förstod jag att det var allvarligt. Genast flashade TV serier framför mig som "When vacations attack" eller "I shouldn't be alive". Jag tänkte bara att jag hoppas dom hittar någon snygg med magrutor att spela mig när dom dramatiserar detta efter min död. Snacka om drama queen.
Jag fick mitt ex att gå och väcka våran värd som fick agera tolk. Väteperoxid och en röd anticeptisk vätska åkte fram. Medans personalen pysslade om min fot så kom badvakten fram till att jag nog blivit stungen av en havsskorpion. Jag var nog lite skeptisk till detta då jag fick lära mig i paleontologin att dom dog ut samtidigt som trilobiterna för hundratals miljoner år sedan. Det visade sig efter lite förklarande att en havsskorpion är en fisk som nog heter skorpionfisk.
Badvakten insisterade på att fråga om jag hade en domnande känsla som rörde sig upp längs mitt ben och om jag hade svårt att andas. Jag var nog lite småstressad över detta och gillade inte uppståndelse så väste tillbaka. Nej, det gör ont som bara satan ovanpå foten. Det känns som ett riktigt stort bistick. Personalen var nöjda med mitt svar och sade att det nog var en skorpionfisk. Dom förmande mig dock att jag skulle söka mig till sjukhus om jag blev yr och fick svårigheter att andas. Huvva! Jag bad en stilla bön om att inte behöva uppsöka ett mexikanskt sjukhus.
Så här såg foten ut efter behandling. Det röda är inte inflammation utan mexikansk dundermedicin.
Jag har efter lite letande på internet insett att en domnande känsla är ett tecken på att giftet från en stingrocka sprider sig upp benet. Några sådana symptom fick jag inte, men däremot gjorde det satans ont i tre timmar efter att vi lämnat stranden. Vi passade på att åka in till Acapulco för att gå och shoppa på en marknad. Snacka om att "walk it off". Jag hade dock tur för enligt nätet så kan ett skorpionfisksting leda fruktansvärd smärta i 12 timmar och en fot som svullnar upp stor som en fotboll. Jag måste bara ha fått lite gift i mig eftersom det slutade göra ont efter några timmar. Snacka om tur i oturen.
Så här kan den skyldiga sett ut.
