Måndagskvällen
Jag struntade i middagen igår kväll efter spinningpasset och åkte upp till Upper West Side och hade en sexdejt. Killen jag träffade var snygg och helt klart värd att strunta i middagen för. Fast han var ju skådespelare så fasen vet om vi kommer att ses igen. Skådespelare eller "actors" är notoriskt opålitliga. Det är svårt att veta om skådespelare menar det de säger. Deras jobb är ju att föreställa sig. Nog med nedrackande av skådespelare. Det är inte det som är poängen med den här historien.

Jag tog ettans tunnelbana hem från 72a gatan vid tiosnåret på kvällen. När jag som bäst sitter och dåsar i en halvtom tunnelbanevagn så dyker det upp två transsexuella killar modell två meter långa i pumps. De börjar gå på "catwalk" i tunnelbanevagnen medans resten av passagerarna tittar storögt på. Fast ingen kommenterar eller säger någonting högt om detta. De flesta bara ler lite eller ignorerar dem.

Det är just detta som är charmen med New York. Allting kan hända och händer och New York-borna anser att vara blasé och inte bry sig är en dygd. En New York-bo skulle aldrig få för sig att gå upp till en kändis och fråga efter autograf om kändisen sitter på samma restaurang som dem. Så gör bara lantisar och folk från förorten.