Morgon i tunnelbanan
Stod idag i tunnelbanevagnen, den andra från fronten av tåget och tittade mig omkring. Det var den sedvanliga gruppen morgonpendlare. Ingen såg ut som terrorist eller psykiskt sjuk. Man får ju vara lite på sin vakt i dessa dagar. En hälsosam paranoia är en bra överlevnadsinstinkt i New York.

Jag hade slöstirrat ett tag då jag upptäckte att dörren i den bortesta kortsidan av vagnen hade någonting som såg ut som kulhål. Plötsligt kändes vagnen genast lite mer intressant. Hade ett brott begåtts i vagnen? Vem hade skjutit och varför? Efter ett tags analyserande så kom jag fram till att det inte alls var kulhål. Det fanns nämligen inte några hål utan det var mer som runda inbuktningar. Jag misstänker att någon hade bankat på metalldörren med en kulhammare. Följdfrågan är givetvis vem gör någonting sådant och varför.

Life in Chelsea

Jag är nyss hemkommen från en andra dejt med mexicanaren R. Den här gången åt vi middag på VYNL och sedan så gick vi hem till honom för "efterrätt". Det lustiga var att jag nästan snubblade över ett par kassar med sprit som stod utanför min dörr när jag skulle iväg på dejten. Jag tyckte mig ha hört min granne komma in tidigare och mycket riktigt när jag skulle låsa min dörr så öppnade min granne dörren.

Hon var iklädd en supersnygg cocktailklänning och var på väg till ett party. Det var hennes flaskor som stod utanför min dörr. Hon berättade glatt i samma andetag som hon erkände att hon skulle på fest att hon höll på att rulla en joint med sin pojkväns "weed". Inte visste jag att den supersnygga grannkillen rökte på. Ja ja, man lär sig alltid någonting. Det förklarar ju vissa dofter i trapphallen. Hur som helst så kom vi överens om att ha en julfest innan julen. Sedan var det bara dags för mig att skynda till dejten.

Oväntad middag,

Jag satt och planerade ihop ett mixband åt min fd pojkvän E i Los Angeles när min telefon ringde vid halv sju. Det var min irländske bankirvän M som ringde och undrade om jag ville komma över på middag. Jag hade ingenting inplanerat den här kvällen så jag tackade ja. 

Han bjöd på vegetarisk curry och en kopp te. Det var himla trevligt att få komma till dukat bord även om det innebar en halvtimmes promenad över till östra sidan av Manhattan i ett kyligt New York. Jag passerade Cipriani på 23e gatan på väg till M. Där var det något evenemang på gång. Röda mattan var utrullad och pälsar, smokings och Manolo Blahniks var på väg in.

M är väldigt charmig som bara en irländare kan vara. Idag var han på extra gott humör för han hade precis köpt två lägenheter i New Jersey. Han hade tillbringat eftermiddagen på "Homo Depot" och köpt material för att renovera lägenheterna. Jag vet faktiskt inte  hur många lägenheter han nu äger. Dessutom så fick jag reda på att han såg fram emot att fira mellandagarna i sitt hus i Dubrovnik. Det är inte var dag man får middag lagad av en internationell fastighetsmagnat! När jag skulle gå hem så gav M mig en julklapp med varningen att jag får inte öppna den förrens på juldagens morgon. Jag gick hem från M med lite av hans goda humör i bagaget samt en spirande julkänsla pirrandes i magen allt medan juldekorationerna blinkade i mörkret.

Sovmorgon

Idag när jag återfick medvetandet imorse så insåg jag att jag sovit härliga 10 timmar. Det var skönt att få sova ut och jag tror att min kropp behövde det. Jag tror att orsaken till att jag sov så länge idag inte bara är att jag var trött utan att mina grannar var ovanligt tysta den här morgonen. 

Jag bor i ett gammalt hus som delats upp i mindre lägenheter med gipsplattor. Det är lyhört värre, men man vänjer sig. Byggstandarden i USA är lite si och så. Min lägenhet har massor av vad mäklarna kallar charm, som jag betalar hela 13.500 kr i månaden i hyra för. Usch, det är nog bäst att inte tänka på detta. Jag har tre orsaker till varför jag stannar i min lägenhet.

1 trädgård

2 fungerande öppen spis

3 location location location  

Julbord
Gårdagens Nobelbankett påminde mig om att det var hög tid att boka bord hos Aquavit för årets julbord. Ett snabbt telefonsamtal senare så har jag bokat bord på julafton klockan 12.00 i restaurangens "main dining room". Kavaj är rekommederad klädsel. Trots snobberiet så kostar julbordet bara 65 dollar, vilket är runt 520 kr. Själva restaurangen är som klippt och skuren från TV-serien Mad Men som utspelar sig i New York på 60-talet. Jag kanske skulle ha på mig en smal slips, inredningsstilen till ära och en knivskarpt vikt vit näsduk i bröstfickan på kavajen inte att förglömma.

Aquavit Main Dining Room

Dötid
Nu är det 45 minuter kvar tills jag kan gå hem från jobbet med gott samvete. Dagens uppgifter är utförda och morgondagens att-göra-lista är gjorda. Idag har jag dessutom hunnit springa ut och posta de sista julkorten. I alla fall de jag skickar per post. Det är ännu gott om tid att få ut dom elektroniska julhälsningarna. Det känns dock inte direkt som julen snart är här. Det är runt 15 grader varmt ute och duggregn.

Sibirien

Jag promenerade hem från min kompis M och P. Det är fruktansvärt kallt ute. Visst det är bara typ 5 minusgrader, men då temperaturen nästan aldrig går under noll i New York så är varje minusgrad en plåga. Jag har glömt bort hur ont kyla kan göra i ansiktet. Huga! Det skall bli skönt att krypa ned under duntäcket och sussa.