Betraktelser

Jag var slut i huvudet när jag slutade jobbet vid halvsex. Jag hade tur med båda tunnelbanetågen som kom på nästan en gång. Ettans linje är nästan alltid knökpackad vid rusningstid mellan Times Square och Penn Station. Den här gången var tåget nästan tomt. Jag tänkte vilken tur jag har, men det borde jag inte ha gjort för på nästa station så lassar en turistfamilj in tre ungar i vagnen varav den yngsta på kanske 3 år gallskriker. Givetvis sätter sig pappan och skall trösta ungen bredvid mig. Jo jo, tack för att du riktar den gallskrikande ungen rakt in i mitt öra. Jag gav den småleende mamman som uppenbarligen tyckte att hennes avkomma var gullig som gallskrek arga blickar. Inte för att det hjälpte situationen, men det gjorde mig på lite bättre humör. 

Annars så noterade jag när jag gick för att hämta ut mina skjortor från tvättinrättningen att någon hyrt kyrkan mittemot mitt hus för en filminspelning. Själva filminspelningen är någon annanstans för kyrkans församlingssal var samlingsplats för alla statister.