Härliga tider, strålande tider!

Som Thor Modéen brukade säga. Jag hade ett samtal med min chef idag och han erbjöd mig att stanna kvar på institutet. Jippiiii!!! Jag har återigen ett fast jobb efter att sagt upp mig och gått på förlängningar i nästan ett år. Min chefs motivering var att jag behövdes för att det fortfarande fanns så himla mycket att göra. Min något riskfyllda strategi fungerade. Jag misstänkte att det skulle gå så här, men helt säker var jag ju inte. Han kunde lika gärna ha låtit mig gå och då hade mina kollegor fått slita hund. Det har varit några nervösa månader. Nu blev det inte så utan jag kan andas ut och börja planera för framtiden. Det blir jul i år också.