It should have been me!

Precis den frasen från den gamla hitten från Motown dök upp i mitt huvud igår. Jag fick nämligen reda på att mitt ex D har en ny pojkvän. Det var inte direkt så att D berättade detta utan jag fick reda på det via tekniska omvägar. Jag var kartläsare i bilen på väg hem från flygplatsen och satt med Ds iPhone som GPS, när det mitt i kartläsandet poppade upp ett SMS. Jag förstod av tonen på meddelandet att dom var mer än vänner. Därefter lyckades Js (pojkvännens namn) nästla sig in i konversationen mer än en gång. Det var en märklig språklig "pas de deux" under samtalets gång där vi tassade runt ämnet som katter kring het gröt. Ordet pojkvän användes aldrig. Jag frågade aldrig och D nämde inte några detaljer, men situationen blev ändå kristallklar. 

Jag fick faktiskt träffa honom igår, J alltså. Han sov över hos D. Han är väldigt olik mig till utseendet, vilket gjorde mig lättad. Jag hade nog blivit ganska så ledsen om jag blivit utbytt mot en kopia av mig själv. Istället är förvirrad och fylld av motstridiga känslor. Känslomänniskan inom mig morrar "It should have been me!" medans min mer analytiska sida av hjärnan säger att livet går vidare vare sig jag vill eller inte. "It was just not meant to be" så att säga. Jag borde istället vara glad över att han hittat någon. 

Jag tror att däri ligger en hel del av min känslostorm, det vill säga att han hittat någon ny och gått vidare i livet. Det känns aldrig bra när ens ex hittar en ny före en själv. Nu känner jag mig stagnerad och misslyckad för att jag är singel. Mitt roliga Sex and the City-liv i New York känns gammalt och solkigt. Lite som när solen skiner in i ett ostädat rum och man verkligen ser hur dammigt allting är. 

Fast innerst inne så vet jag att jag är inte solkig eller stagnerad utan jag har en massa bra sidor. Nej, inte min vänsterprofil utan en massa bra egenskaper. Jag är ett kap eller åtminstone ett halvbra kap. Svensken inom mig protesterar mot ordet kap. Nu gäller det bara för mig att "get over it". Situationen är som det är, sörja det som varit och gå vidare. "Life goes on."