Känner mig trött och sliten idag tack vare min jädra förkylning. Jag blir bättre, men det tar tid. Jag har beslutat mig för att försöka vila så mycket som möjligt i helgen. Nu är det väl lite si och så med det hela. Det är alltid full rulle i New York och jag har svårt att lyssna på min kropp och vila. Igår kväll firade jag fredag med att tvätta. Jag insåg att jag inte skulle orka eller hinna tvätta i helgen så jag gjorde det igår.
Nu har precis kommit hem från Big Gay Brunch. Min kompis D brukar anordna dem ungefär en gång i månaden. Formatet på brunchen har ändrats lite. Den är numera på en liten restaurang på min gata och premisserna är mer informella än förut. Det är en bunt bögar och även straighta som träffas och antingen äter lunch eller bara minglar och dricker. Det är som en stor hemma hos fest fast utan att behöva städa.
Bartendern är supersnygg på stället och idag så kommenterade han mig. Dom spelade Beyonce Single Ladies när jag skulle beställa en cola av honom. Han dansande med till musiken och jag log för att det påminde mig om kryssningen. Den låten spelades överallt på fartyget. Då sade bartendern att han aldrig sett mig le förut. Jag förklarade snabbt för honom varför jag log. Hans kommentar fick mig dock att tänka till. Går jag omkring och är supersur hela tiden? Om ja, så idag har jag i alla fall en orsak.
Jag mådde inget vidare. Jag gick faktiskt hem från brunchen tidigare än planerat. Nu ligger jag nedbäddad i sängen och har blogpaus. Jag borde egentligen ta tag i tvätthögen på golvet och fixa i ordning min cykel nu när det är vår. Känner mig dock alldeles för matt för att orka göra någonting. Morr!!
No comments:
Post a Comment