Förändring,

Jag tycker att jag har bloggat för lite om New York på sistone. För vem vill höra om min evighetsförkylning i längden. New York har förändrats väldigt mycket under de åren jag har bott här. Ekonomin gick bara upp upp upp och det gjorde bostadspriserna också. Det blev svårare och svårare för människor med kreativa yrken att kunna bo på Manhattan. Istället tog finansnissarna och rikemansbarnen över. 

Det har gjort att själva New York blev mer likriktat och tråkigt. Själva skärpan och stadens vassa egg höll på att försvinna. Borgmästaren Blomberg har också aktivt jobbat på att förändra gatubilden. Vissa saker tycker jag är bra som mer cykelbanor, medans andra saker tycker jag är tråkigt. Han har haft en kampanj där stadens gamla tidningskiosker har bytts ut mot ultramoderna nya sådana. Visst håller ni med om att de gamla kioskerna har mer karaktär än de nya. 

Gammal tidningskiosk

Ny modern tidningskiosk

Nu finns det dock hopp för det mulitkulturella New York. Tack vare den ekonomiska krisen så har hyrorna sjunkit och vanligt folk har råd att bo på Manhattan igen. Gentrifieringen av New York har avstannat lite så också tidningskioskmoderniseringen.  

March Madness Biathlon

Idag har jag sprungit/cyklat en biathlon i Central Park. Loppet gick av stapeln klockan halv åtta på morgonen och bestod av 4 km löpning, 18 km cykling och slutligen 4 km löpning. Jag var tvungen att stiga upp klockan 6 på morgonen. GÄSP! Jag var precis på väg ut genom dörren med min cykel när jag hörde att det ösregnade ute. Det var bara att dra på sig regnstället och cykla upp till parken. Regnet slutade lagom tills att loppet började. Fast det hjälpte föga. Jag var dyngsur när loppet var slut tack vare stänk när jag cyklade och regndiset som hängde i luften. Jag tyckte att jag var snabb, men en titt på sluttiden när jag sprang i mål gjorde mig besviken. Jag runt 8 minuter långsammare än förra gången jag sprang samma lopp. 

Jag var nedkyld efter loppet så jag skyndade mig hemåt utan att vänta på prisutdelningen vilket jag borde ha gjort. Jag kom faktist tvåa i min cykelklass (fat tire) och åldersgrupp (30-39) med tiden 1h 24min 51sec. Nu har jag dock inget pris att visa upp. 

Startfältet var ganska så litet tack vare det dåliga vädret. Det var endast 19 i min division och totalt 69 i min cykelklass så min långsamma tid räckte till en hyfsad totalplacering. Jag kom totalt 7a i min cykelklass.

Säkerhetsventil

De senaste veckorna har jag gått i en enda trött snordimma. Massor att göra på jobbet och bara dåliga nyheter på jobbsökningsfronten har också gjort mig frustrerad. Jag brukar stressa av antingen genom att ha sex eller annan social aktivitet som tex dricka martinis. 

Igår fick jag tillfälle att släppa ut lite frustration. Nej, inte sex då jag fortfarande känner mig lite förkyld. Istället så söp jag till det. Min kompis M från London är i New York och jag träffade honom och hans tjejpolare S på Barracuda. De hade ett försprång vad gällde antalet öl och jag gjorde mitt bästa att hänga med i deras tempo och komma ikapp dem. Jag skulle bara ta ett par öl, men det blev nog en hel del öl.  För plötsligt så var jag och M kalasfulla och på Eagle och klockan var tre på morgonen. 

Det var inte nådigt att vakna imorse. Jag trodde jag skulle dö av baksmällan. Dessutom så bestämde sig bitchgrannen ovanför att klockan 10 en lördagsmorgon är den bästa tiden att flytta. Det var hopplöst att försöka sova när hon dundrade på som en elefant i våningen ovanför. Nu börjar jag dock känna mig som en människa igen efter att ha ätit pizza och druckit en sojlatte samt promenerat och hämtat mitt racenummer för morgondagens lopp. 

Farbror doktorn
Idag var jag hos farbror doktorn innan frukost och fick en fiberoptikkamera uppkörd i näsan. Han konstaterade glatt att det nog var befogat med antibiotika. Jahapp, då var det bihåleinflammation igen. Vädret utanför är grådassigt och regntungt precis som mitt humör. Det är framtidsoron som spökar igen.

Tre saker varför jag älskar New York

1. Trafiken efter midnatt är som rusningstrafiken i Uppsala.

2. Män hånglar med varandra på trottoarerna. 

3. Det är helt okej att vara full på en tisdag.

Goda och dåliga nyheter

Fick idag besked att ett jobb jag sökt i Lund inte var intresserade av mig alls. Jag fick ett email där det stod följande:

"Vi har gått igenom dina ansökningar och tyvärr måste vi meddela att vi i detta steg har valt att gå vidare med andra sökande."

De goda nyheterna är att jag slipper bestämma mig om jag skall ta jobbet eller inte och flytta till Lund. Jag är inte direkt sugen på att flytta till Lund. 

De dåliga nyheterna är att mitt ego har fått sig en törn. Jag som trodde att jag med min erfarenhet åtminstone var intressant nog att komma förbi första uttagningen. Icke sa Nicke!

Amerikansk sjukvård
Jag kände idag att jag nog håller på att få en bihåleinflammation igen. Favorit i repris...NOT! Jag ringde därför min "nosie" dvs öron-, näsa- och halsspecialist. Receptionisten kunde boka in mig nu på torsdag klockan 8.30. Hur lyxigt är det inte att kunna få tid hos en specialist samma vecka man ringer. Ibland är faktiskt den amerikanska sjukvården himla bra. Fast baksidan är ju att smakar det så kostar det. Det är himla dyrt för företagen att betala sjukvårdsförsäkringen åt oss som jobbar.

Less II

Känner mig trött och sliten idag tack vare min jädra förkylning. Jag blir bättre, men det tar tid. Jag har beslutat mig för att försöka vila så mycket som möjligt i helgen. Nu är det väl lite si och så med det hela. Det är alltid full rulle i New York och jag har svårt att lyssna på min kropp och vila. Igår kväll firade jag fredag med att tvätta. Jag insåg att jag inte skulle orka eller hinna tvätta i helgen så jag gjorde det igår. 

Nu har precis kommit hem från Big Gay Brunch. Min kompis D brukar anordna dem ungefär en gång i månaden. Formatet på brunchen har ändrats lite. Den är numera på en liten restaurang på min gata och premisserna är mer informella än förut. Det är en bunt bögar och även straighta som träffas och antingen äter lunch eller bara minglar och dricker. Det är som en stor hemma hos fest fast utan att behöva städa. 

Bartendern är supersnygg på stället och idag så kommenterade han mig. Dom spelade Beyonce Single Ladies när jag skulle beställa en cola av honom. Han dansande med till musiken och jag log för att det påminde mig om kryssningen. Den låten spelades överallt på fartyget. Då sade bartendern att han aldrig sett mig le förut. Jag förklarade snabbt för honom varför jag log. Hans kommentar fick mig dock att tänka till. Går jag omkring och är supersur hela tiden? Om ja, så idag har jag i alla fall en orsak. 

Jag mådde inget vidare. Jag gick faktiskt hem från brunchen tidigare än planerat. Nu ligger jag nedbäddad i sängen och har blogpaus. Jag borde egentligen ta tag i tvätthögen på golvet och fixa i ordning min cykel nu när det är vår. Känner mig dock alldeles för matt för att orka göra någonting. Morr!!

Less!

Jag är superless på att gå runt och vara förkyld. Jag är svullen och snorig just nu. Snart kommer kvällshostan. Blärg! Jag känner mig trött, sliten och grinig idag. Tur att det är fredag imorgon och jag kan vila mig över helgen. Ingen gillar en gnällmåns.

En sista kryssningshistoria

Jag är nog inte helt över kryssningen även om jag nu är tillbaka i vardagslunken med en härlig hostförkylning. Den sista eftermiddagsdansen på kryssningen är traditionellt ett poolparty. Jag hade sparat följande fina outfit till den. 

Det skall föreställa en svensk simmare. Jag sydde ett sverigemärke på badbyxan. Man kan skymta den på ena höften. Dessutom sydde jag ett märke med den svenska flaggan på ena skinkan. Tres chic!

T-shirten är faktiskt en äkta IKEA t-shirt. Tack C! Fast texten på t-shirten är min egen och jag tycker faktiskt att den kunde bli IKEAs nya slogan. Texten visade sig mycket effektiv då jag redan i hissen på väg till festen blev tafsad. In i hissen hoppade en supersnygg kille i bara badbyxor. Han läste texten och körde sedan resolut ned handen i min badbyxa och lekte runt lite. Sedan så hoppade han kvickt av när hissen stannade. 

Vad gör man? Undrar vad Magdalena Ribbing skulle säga om detta!  Jag blev lite chockad av det framfusiga beteendet så jag hann inte ens protestera. Till saken hör att vi var inte ensamma i hissen. Det var bara att hålla god min i elakt spel och ta det hela som en komplimang. Jag tror att killen var lite full eller hög. 

Festen fortsatte dock lysande. Det var gratisdrinkar i en timme och dessutom så stötte jag på Hotlanta, den snygga killen från Atlanta som jag hoppat i säng med tidigare. Vi drog ut på dansgolvet och hånglade loss. Fick dock erfara att minimala speedos inte direkt döljer när man får stånd. Tur att jag kunde trycka mig extra nära någon på dansgolvet för att dölja mitt tillstånd. Fast det var inte direkt någon långsiktig lösning på problemet. Det var dock en underbar avslutning på sista stora festen. 

Sista dagen

Sista dagen på fartyget är alltid lite vemodig och lugn. De flesta väljer att bota baksmällan genom att sola på däcket. Skeppet har också en äkta gräsmatta på toppdäcket. 

Det är riktigt gräs fast det ser konstgjort ut. 

Den sista stora festen är ett poolparty. Precis vad vi gays behöver en flimsig ursäkt att klä oss i än mindre kläder än normalt. Här följer några bilder från festen.

Köttmarknaden (förlåt dansgolvet) var packad som vanligt. 

Än mer packat kött. 

Kryssningens färggladaste skor.

Återigen koordinering för att skapa tillhörighet och masseffekt.

White Party

Veckans piece de resistance vad gäller fester är The White Party. Det är en fest som alla går på även personal som är ledig. Reglerna för festen är enkla. Bär vitt och festa som en galning. Här följer lite bilder från festen. Det är bra att det finns bilder för jag minns inte så mycket av kvällen. Jag körde ett spinningpass tidigare på kvällen och jag är inte längre van att dricka efter att jag tränat hårt. Jag blev rejält dragen och hela kvällen är lite luddig minst sagt. 

Här håller jag på att förbereda mig för festen genom att färga håret vitt. Jag skall banne mig ha vitare hår än The Sparkle Sisters. Lugn, mer naket än så här blir det inte på min blogg. 

Så här såg jag ut när jag var klar, som en Umpa Lumpa fast på droger. Jag lovar och svär att jag bar ett par speedos under alla handskar. Jag var inte naken även om det ser ut så på bilden. Så vågad är jag inte. 

På väg till martinibaren träffade vi på följande gäng killar från Boston. Jag tror inte att deras väldigt avslöjande baseballuniformer är officiellt sanktionerade av baseballförbundet. 

En pudding till ängel som go-goade farligt nära kanten av bubbelpoolen. 

Många går ihop och koordinera sina kostymer för maximal effekt. Här har vi kaninpojkarna. Jag misstänker att en hel del av dem avslutade kvällen med att göra vad kaniner sägs göra. Nej, inte gnaga på morötter!

Dansgolvet var fullpackat. 

Mer dansgolvsaktion. Shake that booty girl!

The Sparkle Sisters var koordinerade, glittriga och populära som vanligt. 

Kvällens artist vars uppträdande jag totalt missade. Jag tror att jag var på jakt efter någonting att äta just då. Fyllehunger är inte att leka med. 

Sociologisk studie

Det finns en strikt hierarki inom bögvärlden där ungdom och skönhet hyllas. Även om vi som var på kryssningen hade lämnat vår attityd kvar på land och alla var trevliga och pratade med alla så fanns det oskrivna regler.

En av reglerna gällde poolen eller närmare bestämt solstolarna kring poolen. Det var finast att ligga bredvid poolen och regeln med några undantag var att ju snyggare kropp destu närmare poolen fick man ligga. Vi vanliga dödliga fick vackert klämma oss emellan alla superbt skulpterade magrutor för att ta ett dopp i poolen. 

Själv var jag för lat för att springa ut i gryningen och boka solstol nära poolen så jag höll mest till på översta däcket där nakenbad var tillåtet. Där solade jag naken bland europeer och feta äldre herrar. Av någon anledning var många av bögarna pryda när det kom till att sola naken så det fanns alltid solstolar på "nakendäcket". Däremot så gick det bra att dansa i minimala badbyxor alternativt hångla hejvilt på dansgolvet.  

No More Wire Hangers.... EVER!

Tre av de sju dagarna var vi till havs. För att inte vi bögar skall bli uttråkade och börja slåss alternativt ha sexorgier dagtid så ordnar kryssningsföretaget roliga aktiviteter. På fredagen ordnades det en hinderbana vid poolen inspirerad av filmen Mommie Dearest där Joan Crawfoord porträtteras inte alltför smickrande. Som konfransier hade de hyrt in en drag queen som såg precis ut som Joan Crawfoord. 

Själva tävlingen gick ut på att återskapa kända scener ur filmen bland annat scenen där Joan Crawfoord misshandlar sin styvdotter med en metallklädhängare medans hon skriker "No More Wire Hangers.... EVER!" Varje tävlande bedömdes i tre kategorier, tid, skådespeleri och Joan Crawfoords personliga favorit. Roligast var en asiatisk kille som knappt kunde engelska, men han vann inte då vinnaren var ruggigt bra på att imitera Joan Crawfoords repliker. 

Här är en aktionbild där Joan Crawford säger någonting nedsättande till sin dotter. Deltagarna skall klippa hår ur den blonda peruken som syns nedtill i bilden medans de säger "Are you making fun of me?" Oj vad det flög blonda hårlockar. 

Willemstadt Curacao

Den tredje och sista destinationen var Willemstadt i Curacao. Det är den trevligaste staden jag vet i Västindien. Då Curacao är en före detta holländsk koloni så är stämningen mer avslappnad vad gäller gays. Vi hade ursprungligen planerat att åka ut till en privat strand och bada, men vädret var dåligt så vi beslöt oss för att promenera i staden istället. 

Här kommer det lite bilder från själva staden. 

Så här fin är den gamla stadskärnan med en kanal och uterestauranger som serverar europeisk öl.

Vi fick lite insyn i det lokala livet då vi gick utanför turiststråken för att hitta denna mataffär. Vi var tvugna att shoppa lite groggvirke. Det är egentligen inte tillåtet att ta ombord egen sprit, men det är ingen som kollar så det är ganska så vanligt att folk gör det ändå. Det kostar att vara fab på kryssningsfartyget.

En gammal fin herrgårdsliknande hus där den lokala gayföreningen ordnade fest åt oss senare på kvällen. Curacao är som sagt väldigt gayvänligt. 

Tydligen så har Madonna öppnat en affär i Curacao. Affären innehåller allt en drag queen kan önska sig även om jag tror att sortimentet egentligen är till för kvinnor. Några av passagerarna passade på att shoppa lite inför the white party till personalens förtjusning. 

Personalen är ibland plastiskt bystig av sig. 

 

Domincan Republic

Kryssningens andra destination var Casa de Campo i Dominikanska Republiken. Jag hade förväntningar att vakna upp vara vid en tropisk paradisö med vita stränder och vacker natur. Istället så möttes jag av denna syn.

Jag blev rättså besviken. Det var snarare mer Casa de Smoke Stack än Casa de Campo över det hela. Vi gick inte ens ut ur båten för det enda som fanns att göra var att ta en buss till någotslags shoppingcenter. Istället så tillbringade vi dagen med att slappa runt poolen. 

Riktade man kameran lite mer åt vänster från fabriken så såg det faktiskt ut såhär.

Ett tropiskt paradis. Tyvärr med en väldigt miljöovänlig granne. 

Disco Tea Dance

Sitter på flygplatsen och väntar på mitt flyg. Jag har flera timmar kvar tills jag får checka in vilket suger. Däremot så har flygplatsen free wifi så nu kan jag blogga som bara den. Här kommer mer från kryssningen.

En av de mest populära eftermiddagsfesterna är Disco Tea Dance. Folk gör faktiskt allt för att klä ut sig inför denna festen. Här kommer lite bilder.

Some like it drag!

En bild på det packade dansgolvet. Jag tror att The Village People var där. 

 

Weekend update

Jag har precis kommit tillbaka från en superkul spinning pass. Gymmet ligger högst upp i fören av fartyget så jag hade en underbar utsikt över havet medans jag svettades. Vad som förgyllde passet ytterligare var att det leddes av en supersnygg kille från New Zeeland. Fast han är både straight och förlovad, men men en flicka kan väl få drömma i alla fall. 

Snart skall jag dra iväg på middag i den glittriga Hollywood dining room. Efter middagen blir det show med Chita Rivera som är denna kryssnings överraskningsgäst. Efter showen är det dags att förfesta lite inför the WHITE PARTY!!!! Jag lovar att det kommer bilder. 

Sol och bad!

Vi är faktiskt i Karibien och då bara måste man släpa sig ut ur fartyget och bada lite då och då. Här följer några bilder från Labadee där vi var i tisdags. Det är en privatanläggning i Haiti som är ägd av kryssningsbolagen. Inga otäcka "natives" som försöker råna en. 

Här en bild på fartyget i all dess lyx.

Så här vacker var stranden. 30 grader i solen och vattnet var härliga 22 grader. 

Sist  men inte minst en bild på eder badpojke.

PS. Skar upp min fot på en sten när jag simmade på Labadee. Jag har inte varit i vattnet sedan dess. Fast jag har annat att göra. Nu är det dags för 90-ties Diva Party. DS

Party II

Måndagskvällens andra party var Mardi Gras Partyt. Temat var då karneval. Jag hade min gyllene mask från Venedig och en massa mardi gras-pärlor att dela ut till herrar som var villiga att visa lite hud. Mycket hud blev det för jag hade inga pärlor kvar vid kvällens slut. Här kommer lite bilder från den festen.

 

Några silverklädda snyggingar.

Så här fierce såg jag ut på festen med min gyllene mask från Venedig.

Min vänner T och W burrar upp sina fjädrar. 

Sparkle Sisters med min kompis B. Deras masker var glitter som de målat i ansiktet. Himla pillgöra måste jag säga. 

Parties!

Gaykryssningarna är kända för sina temafester. Det brukar vara två fester per kväll. Tidigt på kvällen så är det "tea dance". Den första riktiga "tea dance" i år var The Dog Tag Dance. Festen går i militärtema och man får en ID-bricka (dog tag) att hänga runt halsen. Poängen med festen är att man märker sin dog tag, en röd prick betyder att man är upptagen, gul prick möjligtvis intresserad, grön prick intresserad och två gröna prickar är lika med despo. Här kommer lite bilder från den festen. Håll till godo!

Här är en översiktsbild av festområdet. Många pojkar är det. 

Ett 40-tal kanadensiska killar gjorde ett stormanfall på festen. Notera deras badbyxor med lönnlöven på. Mmmmm nice!

Så här såg då jag ut på festen. Min dog tag hade en grön prick om ni undrar och inte två som despot till höger. 

News Flash!

Jag har precis kommit in i min hytt efter att ha dansat till superbra 80-tals musik på ett gungande dansgolv. Skeppet gungar hejvilt, men jag är ganska på snusen så jag mår inte illa av det. 

Orsaken till att jag var på 80-tals festen var att jag var tvungen att hitta min hyttkamrat för att be om ursäkt. Han var nämligen på festen och råkade komma in i hytten medans jag hånglade med en het "silver back" som jag raggat upp på en martini bar. Min hyttkamrat blev lite chockad och lämnade hytten omedelbums. 

Till vårat försvar så hade vi inte kommit längre än till uppknäppta jeans och bar överkropp. Vi kände oss som tonåringar som blivit påkomna av våra föräldrar. Fast det hindrade oss inte från att komma till inga-kläder-stadiet. Det känns lite tungt att en 50-åring har en bättre kropp än mig. Fast det faktumet hindrade oss inte från att ha kul. 

Jag var tvungen att gå upp till dansgolvet efter själva raj-rajet och be om ursäkt till min hyttkompis för att jag inte hängde ut "do not disturb" skylten. Efter att jag bjudigt honom på en drink så var krisen löst. Han är inte direkt oskyldig. Han blev avsugen i våran hytt förra kvällen av en ung kille. Nu måste jag verkligen gå och lägga mig för det gungar rejält. 

Partybilder

Här kommer lite partybilder från första kvällens festande.

 

Här är jag med T i Ts och Ws hytt.  T och W är vänner till min kompis B. De har en finare hytt med balkong. Jag börjar bli lite i gasen. 

Det här är en aktionbild från martinibaren där vi stannade till innan middagen. Notera att bartendern häller alla fyra drinkar på samma gång. Väldigt coolt. Coolt är också att större delen av bardisken är frusen. 

Här är hela partygänget. Min kompis B, hans kompis W och T, samt lilla jag lagom lullig i hörnet. 

Dax för middag. Margareta Ribbing kunde nog ge en hel del kommentarer angående bordsskicket. Till vårat försvar så är vi rejält dragna vid det här laget. 

Main Dining Room

Vi gick på upptäcktsfärd efter att vi packat upp. Här kommer några bilder från den underbara main dining room, vitt och fräscht med neonslingor i lite art deco stil. 

Bling bling!

Where oh where art thou my future rich husband to be?

Här är vinkällaren som är två våningar hög. 

Hyttdörrar

För er som inte vet så är det då tradition för vissa att dekorera sina hyttdörrar. Det ökar liksom hemtrevnaden i de annars så sterila hyttkorridorerna. Här följer några exempel. 

Butt Pirates of the Carribean!

Det är alltid cocktaildax på fartyget. 

Våran hytt ligger då off off själva hyttkorridoren. Vi bor tvärs över från linneförrådet. Väldigt praktiskt när vi behöver extra handukar, men inte det allra lättaste att hitta. Tur att jag inte lade ned en massa tid på att dekorera dörren. Vi har bara en skylt med våra namn på dörren. Ser ni skylten skymta fram i bilden?