Mer prat än på högstadiet

Idag har jag pratat med min immigrationsadvokat. Hon berättade att jag var långt ifrån att ha passerat första steget på min green card ansökan. Jag behöver institutet genom flesta av dessa steg. Det kändes ju inte så kul då jag antagligen inte kommer att stanna på institutet så länge att jag får mitt green card. Hon var dock den som var mest positiv till att det skulle gå vägen. Typiskt att det är så nära men ändå så långt borta. 

Något som var positivt var att jag pratade med min svenska chef P. Han hade pratat med min engelska chef J som berättade att han sagt till den högste chefen E att han inte kunde undvara mig. Visst låter det som högstadiet om igen eller hur? Detta visar att jag har en bra förhandlingsposition med in plan att köpa tid genom att stanna kvar och hjälpa till under övergången, samt få min fallskärm när jag slutar. Vi får väl se hur det går. Det harmar naturligtvis lite med gröna kortet. Jag får väl hoppas på visumlotteriet. Fast med min tur så lär jag aldrig få det. (Jag är lite trött just nu och då blir jag lite kinkig.)